Men givetvis!!

(blandad gam-kompott idag!)

Varför måste varje någorlunda positiv händelse i mitt liv direkt åtföljas av något negativt?

Nu kanske ni tycker att jag är lite väl dramatisk och överdriver, men skulle jag göra något sådant? >.< Ok, det kanske har hänt någon enstaka gång O.o

Men inte denna gången! Sambon har fortfarande inte fått en krona sedan i december och vi går numera på knäna! Utan pappas hjälp med lån hade vi idag inte haft någonstans att bo eller någonting att äta för den delen. Han är verkligen guld värd som ställer upp när man behöver hjälp! I torsdags kom dock ett glädjande telefonsamtal! Jag hade sökt ett extrajobb dagen innan och nu ville man komma ner från stockholm för en anställningsintervju! Så på tisdag kl 9 hoppas jag att jag får ett jobb! Visst är det inte så roligt att jag då kommer att plugga, praktisera, jobba samt sköta mitt företag medan sambon fortfarande inte kan hitta ett jobb. Men någon måste ju städa, laga mat och slava för mig när jag kommer hem med stålarna haha!




Men särskilt länge fick jag inte vara glad för denna nyhet! Igår backade sambon nämligen på en bil som fick en rejäl buckla i sidan. Att bilen och försäkringen står på mig och vi ännu inte hunnit besikta skrothögen gör inte saker och ting bättre. Ljuspunkten i det hela är dock att vi var på väg till verkstad för att serva bilen inför besiktningen på måndag och därför bör försäkringen täcka detta även om det tekniskt sett är körförbud på bilen. Men i värsta fall får jag en fin prick i körkortet och får dessutom betala hela kostnaden för skadan... Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta!




Nu är liksom botten nådd och hur jag än försöker se möjligheter som kan hjälpa oss ur detta så ser det mörkt ut nu. Tur att vi fortfarande har varandra i alla fall, tar vi oss ur detta så lär vi klara allt som kan hända framöver!

Äntligen OP!!

Efter en del övertalande fick jag ortopeden att gå med på en artroskopi! Som jag har väntat på detta. Först ville han skicka tillbaka mig till sjukgymnast igen (!!!) men jag stod på mig och förklarade att jag redan träffat 4 olika sjukgymnaster och inte blivit bättre efter det.

Ortopeden TROR att jag BARA har knäskålssmärtor, vilket ju är en smidig diagnos eftersom det inte finns något att göra åt det. "Du får träna med sjukgymnastik och kanske blir det något bättre, annars får du lära dig att leva med smärtorna" J***ligt lätt att säga något sådant när det inte är han själv som har ont! Jag tänker inte lära mig att leva med några smärtor när jag vet att inte allt som går att göra har blivit gjort!

Risken med artroskopi är att jag får mer ont efter OP, men å andra sidan har jag nu en skada på menisk eller brosk så kan jag bli helt återställd och smärtfri! För min del är det inget snack om saken. Jag tar risken och hoppas på att jag blir bättre istället för att ge upp och lära mig leva med det!

Inom tre månader ska det ske och har jag tur så kan det bli tidigare om någon OP blir inställd. Tiden efterår blir nog rätt tuff med träning och smärtor men jag ser ändå framemot detta och försöker se det positivt!

Så trött...

Ingen sömn i natt heller, är så fruktansvärt less på detta nu! Hur svårt ska det vara att somna? Har dessutom ätit min nya "sömnmedicin" i 3 veckor nu och får därmed inte äta den längre. Räknade lite snabbt på antal sovtimmar jag fått under veckan och konstaterade att jag sovit max 15 timmar på 6 dygn.. vilket innebär ett snitt på ca 2,5 timmar per dygn!! Hur normalt är det?

Att praktiken har börjat med gör ju inte mig piggare direkt, fast trots att jag är helt slutkörd efter en heldag på psyk (ok låter lustigt men orkar faktiskt inte bry mig >.<) så sover jag lik förbannat inte!

Men som vanligt när jag inte kan sova så blir det en del virkat, så även i natt. Blev ett gulligt litet etui att ha visitkort i, bild och mer info om det kommer på pysselbloggen så småningom!

Kunde faktiskt sova en timme idag på eftermiddagen och det behövde jag verkligen, men huvudet hänger fortfarande inte riktigt med pga all sömnbrist så hittar ni tusen stavfel i detta inlägg så har jag inte blivit dyslektiker helt plötsligt ;)

Ska hoppa i säng nu i alla fall så önska mig lycka till, även om jag inte sover så får jag trots allt lite välbehövlig vila! Natti natti

Åh förresten! Om jag inte hinner blogga här innan tisdag så håll tummarna för mig då, ska till knäspecialisten om inte han kan hjälpa mig med värken så är det nog läge att amputera :)

Sov, sov och sov

Jodå jag har sovit!

Fick tipset av min läkare att prova både circadin plus zopiklon, och oj vad jag sov! Enligt sambon var dock natten fylld av fruktansvärda mardrömmar, jag låg i fosterställning och skakade i stort sett hela natten och höll honom vaken till halv 4 tack vare att jag skrek...

Klockan tio ringde min mobil till väckning, har ett mycket svagt minne av att jag stängde av den. Sambon försökte väcka mig en stund senare men inte mycket till reaktion från min sida. Strax efter 12 stapplade jag ur sängen. Var helt borta och kunde inte gå rakt. Minns inte så mycket av det men tror att jag åt en smörgås och satt en stund vid datorn. Sambon som inte tyckte att jag såg alltför kry ut, ledde mig tillbaka till sängen och bäddade ner mig igen..

Vid tre petade han på mig och berättade att maten var klar, jag mumlade något till svar och sov vidare. Inte förrän kl 6 kom jag upp igen. Huvudet känns tungt och jag är fortfarande helt yr. Lyckades äta lite men kände mig mest törstig och trött. Har inte orkat göra någonting sen dess, kroppen värker ordentligt efter nattens påfrestningar och jag vill bara tillbaka till sängen och lägga mig ner.

Blir väl sovdags igen strax, ögonen vill knappt hålla sig öppna och kroppen vill inte röra sig..
Är ledsen över att det inte blir några gambilder idag men orkar faktiskt inte leta upp några. Får bli dubbelt så många nästa gång istället :D

Natti natti

Ka Kaa (som sambon skulle sagt)

(Parad med Skäggsgam idag! Bearded vulture)

Oki doki, dags för lite uppdateringar. Klockan är 06.13 piiiiip, gissa vem som är vaken... jajemän du gissade rätt >.<>

Natt 1: somnade halv 4 = ca 6 timmars sömn
Natt 2: somnade halv 7 = ca 3 timmars sömn
Natt 3: somnade halv 5 = ca 5 timmars sömn
Natt 4: Hmm räkna själv.. 0 timmars sömn hittills

(minus diverse uppvaknanden och minst 1 toabesök per natt...)

Min söta vän Cattis som också äter denna medicin sa dock i söndags att hon inte sov riktigt bra förrän natt 5, så än får jag väl ge medicinen en chans.

Sömnbrist = skolbrist
Är i stort sett omöjligt att ta sig iväg till skolan med 2-4 timmars sömn i kropp o knopp, vilket det hade blivit om jag skulle upp för att hinna iväg till föreläsning. Denna vecka har jag därför tagit "sovmorgon" och sovit till 10 - halv elva! Det är verkligen tur att det är psykiatri denna kursen, känns som att jag hade ett stort försprång där ;) Så BRA att jag besökt psyk så mycket i min dar :D Visste väl att jag skulle ha nytta av det nån vacker dag hehe.

06.30 piiip

Hade kära mormor här i lördags, hon hjälpte till att diska bort det stora berg som blivit nu när jag inte orkat ta hand om det. Även om jag nu i efterhand är väldigt tacksam för denna hjälp så var det otroligt jobbigt att låta henne göra det. Kände mig så fruktansvärt misslyckad och urusel för att jag låtit det gå så långt. "varför inte ta det med en gång? går ju snabbt och lätt då!" Mormors kommentar ekar fortfarande i huvudet. Försökte förklara för henne i fredags hur jobbigt jag haft det och hur ont det har gjort, men när hon inte kunde se detta så brast det helt för mig och jag började stortjuta *skäms* Därav att mormor alltså kom hem till oss sen på lördag morgon. Tror det hann gå en kvart från det att sambon kört hem henne tills hon ringde... hon var bekymrad över det kalas vi ska ha på lördag. "Jaha?" undrar jag förvånat.

"Jo, jag märkte ju att det behövdes städas en del också när jag var hos er"
(suck)



"Så, jag kommer igen på fredag och hjälper er med det också..."
(givetvis)

Hon hade redan hunnit fundera ut en plan också såklart, jag ska damma, sambon dammsuga och sen tar mormor och rengör toaletten... ska man skratta eller gråta? Tror bestämt att jag suckar lite grann och hoppas jag inte blir knäpp helt på fredag.

Söndagen var 1000 gånger bättre! Virkdag hos Cattis, mm så underbart :) Hon lyckas alltid göra mig lugn och glad och inte ett orosmoln i sikte! Det bjöds dessutom på riktigt lyx, torkad vildsvinsfile och dovhjortsstek till middag! Med POTATIS! Både jag och sambon var helt saliga och denna middag är fortfarande det stora samtalsämne här hemma :D Hoppas vi kan få köpa lite vilt av Cattis jägarmake, hade verkligen känts riktigt lyxigt att ha en bit i frysen :P

Torsdag fyller älsklingsgubben 30 år, gamle man! Därav kalasbjudningen på lördagen. Får såklart storfrämmat då från Borås i form av svärmor och svärfar. Ska bli skoj att träffa dem igen, blir alldeles för sällan med det avståndet och vår strama ekonomi. Hoppas vi hinner få lite pengar innan helgen bara, tian i plånboken lär inte räcka långt till ett 30års-kalas. Skönt att vi bestämde oss för att bara bjuda de allra närmsta, men blir nog ändå svårt att göda de få som dyker upp med en liten guldpeng bara. Men men, det löser väl sig. CSN, FK och manpower kanske lyckas göra oss lite glada för en gångs skull? Man kan jue i alla fall inte berömma dem för deras snabbhet eller tydlighet när man ringer för att fråga vart ens pengar håller hus... Men lägga ner högvis med pengar för att jaga fuskare kan man göra! Kan ju bli galen för mindre!

06.45 piiip

Borde egentligen lägga mig igen och se om det går att sova nu.. men knät värker så jag ens har svårt att sitta still, lär jue vara svårt att somna då. Jaja, kanske ska hitta på ett nytt amigurumi-mönster istället...

Goda nyheter och dåliga...

Inte ofta numera som har får goda nyheter men min läkare har äntligen fått klartecken att skriva ut den nya medicinen Circadin till mig. Som jag skrivit innan så innehåller detta läkemedel hormonet Melatonin som normalt sett styr dygnsrytmen i kroppen. Detta skulle innebära i stort sett att kroppen får hjälp att på naturlig väg upprätthålla en normal dygnsrytm och jag därmed skulle slippa den jobbiga biverkningen man får från vanliga sömntabletter. Förhoppningsvis sover jag därför även bättre och mer rofyllt. Nackdelen med denna nya medicin är att den inte ingår i högkostnadskyddet och därmed inte går att få med rabatt eller på frikort. Medicinen kostar ca 170:- för 20 tabletter, vilket ju kanske inte är så dyrt i sig men nu är det ju inte den enda medicinen jag måste hämta ut.

(Kelsjuka gamar)

Var på apoteket för några dagar sedan och försökte hämta ut min andra medicin också, smärtstillande, ångestdämpande och den jag tar för att hålla magen i balans. Tydligen har apoteket beslutat att stänga mitt konto pga att jag hade lite svårt att betala räkningen i höstas. Ekonomin har inte varit den bästa och vissa räkningar fick därmed ta stryk. Utan konto på apoteket måste jag nu alltså betala alla mina mediciner samtidigt som jag hämtar ut dem och får inte delbetala dem som jag gjort innan. Detta innebär att jag nu måste hitta ca 900:- någonstans i madrassen för att få ut mina mediciner! Mina värktabletter är helt slut, ångestmedicinen tar slut i dagarna och jag sover fortfarande inte mer än ca 6 timmar varannan natt. Vet inte hur jag ska klara av att få tag i dessa pengar så att jag får min medicin som jag så behöver. Känns som ännu en spark i magen...

(Grågam)

Var dessutom återigen på akuten i början på veckan. Fick träffa samma ortoped som förra gången och återigen ville/kunde han inte hjälpa mig! Han påstår nu att den MR jag tog i december inte tydligt visade på någon skada i menisken och att det därmed inte finns underlag för att ens göra en titthålsoperation på mitt knä. Istället tycker han att jag ska börja träna med sjukgymnast igen (!!) och återgå till att få akupunktur. Så jag lämnade akuten med en remiss till min sjukgymnast som var den som från början sa att han nu inte kunde hjälpa mig mer och ville att jag skulle se en ortoped. Tillbaks till ruta ett igen alltså. Blir så j***a less på detta runtskickande hela tiden! Har verkligen inte råd att börja gå till sjukgymnast igen 3 ggr i veckan, var ska jag hitta alla pengar jag behöver för att få bli frisk nångång?

(lammgam)

Samtidigt rullar skolan vidare och jag kämpar som en idiot för att hinna med, så att jag fortfarande får gå kvar. Snart börjar praktiken oxå och med denna värk i knät vet jag inte hur det ska gå till att orka gå hela dagarna. Vet inte hur länge jag orkar kämpa när jag egentligen bara vill ligga ner och inte röra mig alls. Ser ingen utväg ur dessa problem som bara hopar sig och frågan är inte om utan när jag blir helt knäckt...

Vill inte va med om detta längre!

Sova, inte sova, sova, inte...

Blir snart besatt av min sömn eller snarare bristen därav. I natt sov jag inte alls! Lyckligtvis fick jag nästan tre timmars sömn mitt på dagen istället, bortsett från när mamma ringde och väckte mig och två toabesök >.< (måste ha världens minsta blåsa). Var på akuten igår kväll. Värken i knät bara förvärrades och jag pratade med sjukvårdsupplysningen för att få råd om vad jag skulle ta mig till. "Åk till närakuten" blev svaret, så då gjorde vi det. Även om förhoppningarna inte var stora att de skulle göra något vettigt.

2,5 halv timme, ett röntgenbesök, en allmänläkare, en ortoped senare... var vi på väg hem igen. Röntgen visade inget, vilket jag redan visste eftersom det är menisken det är fel på och mjukdelar syns inte på en slätröntgen. Allmänläkaren ville att jag skulle träffa ortopeden och ringde jouren. Över till andra sidan av akuten och en ny fin säng att ligga och vänta i. Ortopeden kände, drog och klämde och tyckte ju att det inte var bra att jag hade så ont... men eftersom jag väntar på remiss till ortopediska kliniken i hässleholm ansåg han att det kunde vänta tills dess. En akut op tyckte han var onödigt! Bad istället om smärtstillande då och berättade vad jag hade hemma redan som inte gjorde större nytta (tramadol, diklofenak). "Ja, starkare än tramadol ska du ju inte ta." fick jag till svar. Hans åsikt var alltså att jag redan hade adekvat smärtlindring och vi fick åka hem. Visst är det väl toppen med läkare som vet precis hur ont man har och vad man behöver ta för att lindra den smärtan? *ironisk* Det enda positiva med 2,5 halvtimme på akuten en fredag och 300:- fattigare är att han "lovade" att se till att remissen skulle behandlas så fort som möjligt, YAY! Det kan ändå ta ca 1-3 månader innan jag får en läkartid tillade han innan vi gick. Yippiie, ett par sömnlösa månader till, tänk så mycket jag kommer att hinna virka om nätterna >.<

Nu får jag väl halta ut i köket och fixa käk. Sambon är grinig på mig idag av nån anledning så han bestämde sig för att endast laga mat till sig själv. Jag blir så lycklig över att allt i mitt liv verkar gå så himla j***a smidigt just nu!

Mmm just det en sak till, fick veta igår att jag nu missat så pass mycket i skolan att jag inte kommer att få göra sluttentamen för denna kursen nu. Jag måste istället vänta och läsa om de delar jag missat samt göra omtentamen senare i vår tillsammans med de som läser termin 2 nu. Det innebär att detta hamnar mitt i sista perioden av min praktik, som sagt... jag är SÅ lycklig just nu...

Nattisaga och massage

(fortsättning på kungsgam-serien!)

Vi kom i säng vid vettig tid igår, jag och sambon. Tyvärr var inte mitt knä alls med på att jag skulle få sova för det värkte värre än nånsin. Hur jag än låg så stack det som knivar genom mitt knä, jag terroriserade sambon lite så att han inte heller skulle sova. Kände mig så less på allting så behövde verkligen hans sällskap. Som tur är blev han inte så tjurig över att han inte fick sova han heller utan gick upp och hämtade en bok! Sen blev det högläsning hihi.




Tre kapitel ur "liftarens guide till galaxen" hann det bli innan jag sa att nu kunde vi nog försöka sova, vid det laget var jag så trött att jag trodde jag kunde somna. Men tji fick jag, knät värkte än mer och till slut fick jag nog och gick upp. Stoppade i mig mer värktabletter, denna gång något starkare än diklofenak som jag brukar ta. Blev en tramadol och 2 pamol. Sambon hade givetvis hört mig när jag släpade mig upp och kom upp han med.


Han tog mig i tassen och vi gick och la oss igen, denna gång med en gedigen massage och akupressur på lår, knä, vad och fot. Smärtan började lägga sig och det blev ännu en stunds högläsning innan jag till slut faktiskt fick lite sömn. Vet inte vad klockan var vid detta laget men skulle tro att den var runt 3 - halv 4. Vaknade strax efter nio och masade mig mödosamt upp vid tio. Har en massa skolarbete framför mig idag så även om kroppen skriker efter sömn så får det va! Två viktiga föreläsningar kvar denna vecka och om jag så ska åka bårtaxi till skolan så ska jag ta mig dit!

(så här ser en D-HLR ut)

Imorgon ska vi lära oss D-HLR, hjärt-och-lung-räddning med en halvautomatisk defribillator! Typ en enklare variant av den man kan se i läkarserier, ni vet när de skriker "clear" och sen chockar patientens hjärta med elektriska stötar. Den halvautomatiska placeras istället som elektroder vid hjärtat och chockar på så sätt igång hjärtat med el. Ska bli spännande att få utbildning på detta så ikväll blir det sömntablett innan sänggående så att jag i alla fall får en del av den sömn jag behöver!

Hur länge orkar man?

(en uppsjö av kungsgamar idag!)

Är så less på att må dåligt nu, vill bara krypa ihop under täcket och aldrig mer gå upp. Jag kämpar som en idiot för att hänga med i skolan, vilket är tufft även om jag hade varit på topp. Börjar tappa hoppet om att jag kommer att orka med, ligger hela tiden efter och missar föreläsning efter föreläsning.


Vet inte hur jag ska ta mig ur denna onda spiral med smärtor, sömnbrist och berg med skolarbete. Känns som att jag skulle behöva sova nonstop i några veckor för att återhämta mig och samtidigt skulle jag behöva några veckors tidsstopp för att hinna komma ifatt i skolan.


Mitt knä gör bara mer och mer ont, jag sover dåligt och min energinivå är lägre än någonsin. Bara några veckor kvar innan praktiken drar igång och tempot kommer att dras upp ytterligare, vågar inte ens tänka på hur jag ska klara av det...

Allt är precis som vanligt

(Hooded Vulture)

Med precis som vanligt syftar jag givetvis på att jag INTE sover... Fast jag sov faktiskt i stort sett hela natten igår, även om jag vaknade totalt genomsvett och skräckslagen efter nattens mardrömmar så kändes det skönt. Undrar hur länge man kan gå med sömnbrist utan att bli helt galen :P

Just nu värker mitt knä så jag blir tokig, redan tagit smärtstillande långt över maxdosen och det gör fortfarande ont. Försökt med massage och varm vetekudde men utan resultat.

Lilla syster yster kommer på besök imorgon (idag) och det ska bli så skönt att få tankarna på annat håll. Så skoj att se hennes min när hon får de torgvantar hon beställt, blev själv väldigt nöjd med dem så blir hon inte glad så tar jag dem själv haha!

Har ännu inte orkat julpynta här hemma i år så tanken att det snart är julafton känns väldigt främmande. Förstår knappt vart hösten tog vägen, har väl gått i en smärtdimma sen sommaren och missat några månader >.<

Men men, ska försöka få några timmars sömn nu. Vill inte vara helt död när syrran kommer. Klockan är ju bara 3 så somnar jag hyffsat kvickt så hinner det bli lite vila i alla fall :)

Sorry gubben, blir bara en gam idag. Måste ju spara några till mina lååånga inlägg ;)

Sova eller inte sova...

(Egyptisk gam)

... det ÄR frågan!

Återigen en sömnlös natt... la mig tidigt för att jag skulle upp redan halv sex imorse men tji fick jag när John Blund åter glömde bort mig! Ca 3 timmars sömn blev det inatt innan det var dags att stiga upp. Känns som om huvudet är fullt med gröt idag *suck*

Som jag ser det har jag två alternativ när det är läggdags:

1, Jag tar en Zopiklon
2, Jag försöker sova utan sömntabletter

Detta resulterar vanligtvis i två scenarion: (möjligtvis tre...)

1, Jag somnar ca 40-90 minuter efter att jag tagit Zopiklon och sover oftast djupt och drömlöst.

Nackdelen med detta är att jag inte blir utvilad av denna sömnen, plus att jag får biverkningar. Så på morgonen är jag fruktansvärt trött, groggy och seg. Ibland märker jag inte av att mobilen ringer för att väcka mig utan stänger av den i sömnen och sover sedan vidare. Halva dagen kan jag sova om ingen väcker mig! Jag missar därmed skola och får inte heller något vettigt gjort här hemma eftersom det känns som att jag går i dimma hela dagen, inte förrän eftermiddag/kväll börjar jag piggna till. Bara för att inse att jag snart måste i säng igen >.<

Fördelen: jag sover...

(Bearded vulture)

2, Ingen medicin, jag ligger vaken till halv 4-halv 5 innan jag somnar.

Nackdelen är att jag endast får 2-4 timmars sömn innan jag måste upp till skolan, även om jag är trött när klockan ringer kan jag komma upp utan större svårigheter. Dessutom har jag ofta mardrömmar dessa nätter och vaknar med olustkänslor och ibland är jag väldigt rädd eller nervös.

Fördel: jag vaknar av väckarklockan och kan gå upp även om jag knappast orkar med ens en halv dag i skolan sen. Känns ändå som att jag sover djupare dessa få timmar än jag gör på Zopiklon.

Så vad gör man? Struntar i sömnen och orkar därmed inte av skolan eller så sover man bort halva dagen och missar skolan ändå... Känns ganska värdelöst vilket som, om jag ska vara ärlig.

Men scenario nummer tre då? (kanske ni som orkar läsa undrar)

3, Tar en Zopiklon men ligger ändå vaken till halv4-halv 5... jodå det har oxå hänt!

************************************************
(Amerikansk svartgam)

Nu till något helt annat...

Var på MR idag, kvart över 7 på morgonen! Okristligt tidigt enligt mig ;)
Tycker det är lite läskigt men det stora maskinen och det höga ljudet och vetskapen om att jag sabbar allting om jag rör på mig. Var på vippen att få panik ett par gånger men lyckades hålla tillbaka de otäcka känslorna. "Vi hoppas kunna ge svar innan jul" meddelade röntgen-syrran när hon lotsade ut mig igen. Fast redan kl 2 idag ringde min läkare och berättade att han fått resultatet! Ibland kan dom alltså vara snabba, wohoo :)

MR visade på en ruptur i menisken, medialt. Alltså en skada på insidan av knät. Vad som ska göras åt detta får jag diskutera med en ortoped och har därmed fått en remiss dit, undrar om hur länge jag behöver vänta på den läkartiden?? Antingen är skadan såpass att det går att fixa med enbart sjukgymnastik och smärtstillande, annars är det op som gäller. Vid op finns tre möjliga alternativ beroende på hur skadan ser ut, sy ihop skadan (med suturer eller pilar), ta bort den skadade delen eller ta bort hela menisken. Alla dessa alternativ har långa återhämtningsperioder, från 3-4 månader upp till ett år!

Som jag känner nu så får de göra precis vad f*n de vill med knät bara jag slipper ha så ONT! Dessutom vill jag helst inte att det påverkar min praktik under våren alltför negativt, så att jag kan genomföra den ändå.

Nu blev det återigen ett väldigt långt inlägg men det är riktigt skönt att få alla funderingar ur systemet... långt inlägg innebär ju även att jag måste hitta många fina gambilder så att min sambo orkar läsa allt mitt dravel haha. Tror nog att det får bli tre stycken idag ;) Tack gubben för att du står ut med mig och för att du gick upp i ottan för att hålla mig i tassen idag!

Älskar dig <3>

Så trött på detta...

(Rödhuvad gam)

Klockan är kvart i sex på morgonen... Gav upp hoppet om att somna för en liten stund sedan. Är ju inte klokt att jag fortfarande är vaken!

Försöker hitta svar på varför jag inte sover men kommer inte fram till något. Är så trött att jag är groggy och illamående men kan ändå inte somna... Oavsett när jag lägger mig eller hur trött jag är så sover jag inte på natten. Avslappnad eller uppe i varv spelar inte heller någon roll. Nätter då jag har ont (då oftast i knät) är ännu svårare att somna, men sömnlös är jag även när jag är smärtfri. Hittar ingen gemensam nämnare som kan förklara detta. Även dagar när jag varit ute och rört på mig mycket är jag sömnlös på natten, blir f*n inte klok på detta!

Imorgon (eller ja senare idag) kommer min virkkompis Cattis på besök och jag vill så gärna vara pigg då! Hon utstrålar sådan positiv energi att man blir glad bara av att vara nära henne och det vill jag inte gå miste om.

(sovande gam)

Har ätit en smörgås nu så att jag kan ta lite värktabletter och sedan försöka sova igen. Tabletterna är ju ganska starka så man blir ju lite dåsig av dem också och förhoppningsvis så räcker det för att få några timmars välbehövlig vila...

Tadaa jag är vaken!

(Lappet faced vulture)

Jajemän, klockan är snart fyra och ingen sömn här inte..

Tur man inte har skola imorgon... eh skit med.. jag HAR skola imorgon. Jag har närmare bestämt examination om 5 timmar! Så varför har kag inte tagit Zopiklon då? Jo för tänk det har hon! Sover lik förb****t inte... Inte ens sambons försök med avslappning och massage hjälpte! Det brukar alltid hjälpa!! Men det värsta jag kan göra nu är att drabbas av panik för hur examinationen ska gå.. så jag får helt enkelt försöka tänka på något annat. Har suttit och spelat monotona spel för att bli trött och kanske kanske kan jag somna snart. Ska i alla fall försöka igen nu.

Håll tummarna för mig imorgon (idag), jag lär behöva det!

Sömnlöshet och mer plugg väntar..

(white rumped vulture)

Återigen var natten tuff. Gick och la mig klockan 11 tillsammans med sambon och kände mig verkligen trött! Vi pratade en stund om ditt o datt som vi brukar innan vi släcker lampan och jag trodde faktiskt att jag skulle somna utan större problem... Klockan ett gav jag upp hoppet och gick upp igen. Åt en smörgås och läste igenom lite bloggar som jag följer och försökte sedan sova igen vid halv tre. Ytterligare en timme gick utan sömn och jag var på vippen att gå upp igen, kelade en stund med kiisarna som båda två låg i vår säng. Masserade mitt värkande knä och försökte igen.. Skulle tro att jag till slut somnade vid halv femtiden. Min plan med att komma upp tidigt idag var därmed förstörd!

Satt och kollade igenom kursplanen och studiehandledningen inför den nya kursen som börjar på måndag under natten. Insåg med skräckblandad förtjusning att jag har en oerhört tuff kurs framför mig. Samtidigt blir det nog den mest roliga och givande kurs vi får under denna terminen. Vi ska läsa hud/sår, hals, öron och ögon. Vilket kanske inte låter så svårt. Lägg då till att vi ska kunna ställa diagnoser på de vanligaste sjukdomar som drabbar dessa områden, veta vilken typ av läkemedel som ska ordineras samt kunna informera och undervisa patienten om detta. För varje sjukdom ska vi kunna patofysiologi (hur sjukdomen påverkar kroppen), risker och egenvård. Till varje läkemedel ska vi kunna förklara farmakologin (hur medicinen påverkar kroppen ner till cellnivå), verksam substans i läkemedlet samt biverkningar!

Förutom detta ska vi presentera en vetenskaplig artikel för varje område muntligt inför klassen! Genomföra en metodövning där vi ska ställa diagnos på en patient, berätta för patienten om sjukdomen och läkemedlet som blivit ordinerat samt förklara hur patienten kan vårda sig själv hemma. Detta görs under uppsikt av examinatorer som bockar för i en lååång lista det vi har fått med i mötet. Här examineras allt vi gör, inte bara den information vi ger patienten utan även hur vi bemöter patienten. Hur vi är klädda, om vi följer basala hygienrutiner, kollar patientens identitet och hur vi tilltalar patienten. Det är med andra ord väldigt mycket att tänka på. Givetvis får vi inte veta på förhand vad patienten lider av utan måste lista ut detta själva under mötets gång. Patient spelas av en kurskamrat som får en patientroll tilldelad.

(Cape Vulture)

Utöver allt detta ska vi även läsa vidare inom läkemedelsberäkning och ha en salstentamen i detta! Nämnde jag att kursen bara är på 5 veckor? Hur i hela friden ska vi hinna lära oss allt på ynka 5 veckor?? Hoppas verkligen att min kropp håller för det höga tempo som blir precis över jul och nyår... tror inte det blir ork och energi över till att julpynta här hemma i alla fall som jag tänkt. Skolan måste gå först! Får samla in julstämning när jag är hemma hos mamma eller mormor.

Håll tummarna för att jag överlever denna kursen :p

Sömnlösheten tär...

(kungsgam)

Klockan är strax 4 och jag har inte sovit en blund... Tredje natten denna vecka som John Blund vägrar besöka mig, undra om han e sur? Tur jag har min söta kompis Zopiklon till de nätter när det är skola dagen efter >.<

Var hos "dr Wally" igen idag och han verkade vara ganska bekymrad över min brist på sömn och skulle konsultera med överläkaren på psyk om alternativa mediciner. Han vill nämligen inte att jag tar Zopiklon eftersom den påverkar huvudet negativt, man kan få minnesluckor och tappa koncentration bland annat vilket inte är en höjdare när man läser till sjuksköterska och behöver vara alert. Trots allt arbetar vi ju med människors liv och även om vi studenter inte har det yttersta ansvaret för patienterna vi möter så skulle det ju vara fruktansvärt om jag begår misstag på praktiken pga min medicin. Det kan ju trots allt få katastrofala följder och jag kan förlora möjligheten att få min legitimation.

Så vad gör man? Utan sömn kan jag ju inte heller vara! Är i alla fall glad över att "dr. Wally" är så noggrann med hur min medicin påverkar mig som framtida ssk. För hur lycklig blir jag om jag får sova men inte kan fortsätta mina studier?

Den nya medicin som nu övervägs innehåller det naturliga hormon som normalt styr sömnrytmen i kroppen, nämligen melatonin. I USA har det gjorts mycket forskning kring denna medicin med goda resultat men i Sverige är man fortfarande restriktiv, det finns inte så många läkare som känner till medicinen och ännu färre som har använt sig av den. I FASS hittar man den under namnet Circadin, och när man läser om tabletten verkar det som vilken insomningstablett som helst. Undantaget är väl att man tar denna tablett som en behandlig, varje dag i max 3 veckor medan de andra sömntabletter jag stött på tidigare tas vid behov.

Hmm får väl se vad som händer med sömnen, "dr Wally" föreslog även KBT (kognitiv beteende terapi) problemet här är att endast två personer på psyk är utbildade för detta och väntetiden är LÅÅÅNG... Alternativet är att köpa KBT-programet och jobba med det på egen hand, och givetvis så är det INTE gratis! ca 1500:- får jag betala för det om jag vill ha en psykologkontakt under tiden jag jobbar med programmet... Utan personlig psykologkontakt kostar programmet "bara" 600:- för 12 veckor... Vilken student har råd med det? Jaha ja, då va klockan halv 5 *piip*. Dags att gå upp om sisådär 5 timmar, YAY!

Önskelist till TOMTEN!
1, John blunds påse med sömnpulver!

Upp och ner

Bald headed vulture

Uppdateringsdax! Är några dagar sen jag skrev sist så nu tänkte jag berätta om hur dessa har varit innan jag glömmer det. Minnet sviker allt oftare numera har jag märkt. Saker som jag aldrig skulle glömma för något år sedan bara försvinner då och då. Känner mig betydligt äldre än mina 26 år många dagar...

I torsdags for vi till Ikea. Jag, sambon och mormor :) Länge sedan jag sett framemot något så mycket som jag gjorde då! Det var enkel och total glädje och förväntan! Vi åkte till det nybyggda och gigantiska Ikea i malmö med en lång lista på vad som skulle inhandlas. Det var allt ifrån sängkläder, handdukar till ljus och julklappar. Sambon var väl inte den som var mest entusiastisk över äventyret men han blev riktigt nöjd över de 30 (!!) köttbullar han fick ner i magen under det traditionella lunchstoppet på restaurangen! Efter flera timmars tittande, kännande och lite åh:ande kände vi oss nöjda och tog oss till kassorna. Plånboken skrek lite ångestfyllt dock när slutsumman visades men jag lugnade den med att vi inte åker till Ikea igen förrän nästa år :D

Straffet för denna utfärd slog till så fort jag satt mig i bilen och började slappna av. Kraftig smärta spred sig som en löpeld från fötterna, över benen och satte sig som ett stort elakt monster över höfter och ländrygg. Visserligen var jag beredd på detta men lite nedslagen blir man ändå när föraningar som de här slår till. Kvällen bestod i vila och försiktig uppackning av handlingen.

Ingen vila, ingen ro. Fredag var städdag här hemma. Svärföräldrarna skulle komma på lördagen så även om kroppen skrek nej fick jag bita ihop och göra det som var tvunget. Sambon hjälpte givetvis till, utan honom hade jag inte vågat släppa in några gäster alls dagen därpå!

Lördagen kom och detsamma gjorde svärföräldrarna. Var ganska mör och sliten men den värsta värken var tack och lov borta, så jag kunde utan större problem vara trevlig och social :)

(gambebis)

Efter att ha avslutat behandlingen med Lyrica har jag mått betydligt bättre och bättre. Biverkningarna är helt borta nu, tyvärr har då även sömnproblemen och värken återkommit och förvärrats. Av dessa två är sömnproblemen värst. Värk har jag haft så länge jag kan minnas att det börjar bli hanterbart så länge jag inte gör några extrema saker, men sömnen är jag i stort behov av! Sömnbristen påverkar mig mer och mer, och jag känner att jag inte orkar vara särskilt glad och positiv. Tyvärr får sambon ta den största smällen och jag är djupt bekymrad över detta. Min stubin är tusen gånger kortare och mitt humör ganska explosivt, vilket leder till flera bråk... Ibland är jag rädd att han mister tålamodet med mig och packar en väska. Vet ärligt talat inte om jag hade orkat stanna så länge om situationen varit annorlunda. Visst försöker jag gottgöra så gott jag kan de dagar jag mår bättre men det måste ibland kännas som en ganska klen tröst för honom.

Eftersom vi pratar väldigt mycket och jag känner att jag kan prata med honom om allt så har jag flera gånger tagit upp denna rädsla jag har för att förlora honom. Han stillar min rädsla varje gång den dyker upp, han är verkligen min ängel! Vad skulle jag gjort utan det stödet? Vill inte ens tänka på det...

Har hälsat på mamma idag. Är verkligen skönt att kunna åka ut där ibland och bara få vara och inte tänka på alla måsten som finns här hemma. Alla djuren som finns där hemma är helt underbara och de får mig att må så bra! Myste, kelade, brottades med syrrans golden/labbe-blandras idag. Han är verkligen helt underbar :)

Eftermiddagen och kvällen har återigen varit tuff. Har antagligen fått en nervskada i armen för den värker otroligt mycket och jag tappar känseln i handen ibland. Sambon masserad och klämde en stund efter maten och tack vare detta kunde jag äntligen vila och få sova en stund. Det var helt underbart! Nyss började dock värka igen och illamåendet slog emot mig. Trodde jag skulle behöva bosätta mig på toaletten en stund men nu verkar det som att det stillat sig lite igen (ta i trä).

Har egentligen skola imorgon men är tveksam till att jag orkar. Hjärnan är envis men kroppen sviker återigen. Som väl är så är inte morgondagen obligatorisk så förmodligen tar jag en vilodag imorgon för på torsdag ska vi ha examinationsseminarie hela dagen så då måste jag vara alert!

Nu är det snart dags för sängen, blir en Zopiklon inatt för att få en hel natts sömn, för det behöver jag verkligen känner jag.

(ett sånt här inlägg kräver såklart två gambilder, haha)

Bättre...

Idag har jag mått betydligt bättre än jag gjorde igår. Även om jag fortfarande är trött och har stickningar/domningar i händer och fötter så känner jag mig idag klar i huvudet. Är så skönt att kunna tänka ordentligt igen och känna att huvudet följer med. Haft en del illamående också idag men inte alls så intensivt som igår.

Jag känner mig rätt säker nu på att det var den nya medicinen som gjorde mig dålig. Igår totalvägrade jag nämligen att ta Lyrica och tog istället min Cymbalta. Även om min läkare säkert inte blir helnöjd över att laborerar själv med min medicin så här, så är i alla fall jag nöjd över att jag mår bättre. Har till och med orkat vara hemifrån en stund idag! Jag och sambon åkte hem till mormor en timme eller så och drack kaffe. Kanske inte låter som något märkvärdigt men för mig var det en jättevinst!

Nu ska jag virka en stund, något som jag inte heller har orkat med särskilt mycket under veckan och så hoppas jag på att jag mår ännu lite bättre igen imorgon!

Veckan/veckorna som gått

(Kungsgam)

Den senaste tiden (ca 1-2 veckor) har jag verkligen mått sämst. Fick ny medicin av min läkare "dr. Wally" (som han numera kallas här hemma). Har under en längre tid ätit Cymbalta 60mg, Omeprazol, Zopiklon samt Oxascand vid behov. Dessutom äter jag följande smärtstillande när jag har ont: alvedon/pamol, tramadol, diklofenak och primperan för illamående.

För 10 dagar sedan (ca) fick jag alltså en ny medicin, Lyrica som jag började med 50mg till natten samt Lergigan 50mg 1-2 tabletter även den till natten. Samtidigt skulle jag trappa ut Cymbalta med 30mg den första veckan för att sedan sätta ut den helt. Efter en vecka skulle även dosen av Lyrica höjas till 75mg. Lergigan slog ut mig fullständigt, klarade knappt av att gå ur sängen dagen efter. Detta skulle efter ett par dagar försvinna enligt FASS. 6 dagar med Lergigan varannan dag och fortfarande var jag helt väck. Beslöt mig för att inte ta denna medicin mer.

Lyrican har även den varit tuff mot mig. Har haft enorm yrsel, illamående, drogad känsla och kraftig trötthet. Ca 10 dagar har alltså gått sedan jag fick Lyrica och Cymbaltan är numera borta. Mår riktigt uruselt, stickningar i händer och fötter samt domningar i benen, kraftig yrsel och en känsla av att huvudet inte riktigt hinner med. Kan inte fokusera ordentligt, blir dimmigt för ögonen emellanåt och jag går som en fyllehund. Det positiva är dock att min värk blivit betydligt bättre men det känns som en klen tröst när jag är fullständigt handikappad på andra sätt.

Har inte ens klarat av att sköta min personliga hygien på flera dagar och idag svalde jag min enorma stolthet och bad min sambo om hjälp. Så efter middagen idag ska han hjälpa mig att duscha och tvätta håret. Grät som en barnunge när jag frågade honom och han suckade bara av lättnad över att jag äntligen frågade om hjälp. Han har velat hjälpa mig innan in veckan också men jag har envist sagt nej. Det är verkligen fruktansvärt att vid 26 års ålder vara så handikappad att man behöver hjälp med sin hygien trots att man utåt sett ser ung och frisk ut...

Hur jag mirakulöst ska bli bättre till imorgon för att klara av skolan är ett mysterium för mig och ännu ett ångestladdat ämne. Har redan missat alldeles för mycket av denna kursen och utan min underbara klasskompis C hade jag inte haft en suck att hinna ifatt. Hoppas bara att jag orkar med mer denna veckan än den förra.

Nu ska jag försöka peta lite på sambon så att vi snart kan äta middag, magen börjar kurra lite och utan hans hjälp lär det inte bli mer än en smörgås på sin höjd. Vet ärlig talat inte hur jag skulle klara mig utan honom just nu.

The beginning

Första inlägget på bloggen håller på att skapas. Bloggen är mestadels för mig själv, ett sätt att kunna gå tillbaka och se hur jag har mått och därmed få en helhetsbild över sjukdomen. Jag planerar att försöka blogga om både bra och dåliga dagar och dela in dessa inlägg under etiketterna "bra", "dålig", "sämre" och "sämst". På detta vis kan jag gå tillbaka och läsa om mina "bra" dagar och kanske få lite nytt hopp under de dagar jag mår "sämre" och "sämst". Jag kommer även att lägga upp delar av den B-uppsats jag skrev i skolan i våras för att informera och påminna både mig själv och andra som läser vad sjukdomen egentligen gör och vad den innebär. Dessa delar ska också kunna hittas lätt under mina etiketter så småningom. Förhoppningsvis kan det komma något gott ur denna bloggen som kan hjälpa mig att hantera min sjukdom.