Veckan/veckorna som gått

(Kungsgam)

Den senaste tiden (ca 1-2 veckor) har jag verkligen mått sämst. Fick ny medicin av min läkare "dr. Wally" (som han numera kallas här hemma). Har under en längre tid ätit Cymbalta 60mg, Omeprazol, Zopiklon samt Oxascand vid behov. Dessutom äter jag följande smärtstillande när jag har ont: alvedon/pamol, tramadol, diklofenak och primperan för illamående.

För 10 dagar sedan (ca) fick jag alltså en ny medicin, Lyrica som jag började med 50mg till natten samt Lergigan 50mg 1-2 tabletter även den till natten. Samtidigt skulle jag trappa ut Cymbalta med 30mg den första veckan för att sedan sätta ut den helt. Efter en vecka skulle även dosen av Lyrica höjas till 75mg. Lergigan slog ut mig fullständigt, klarade knappt av att gå ur sängen dagen efter. Detta skulle efter ett par dagar försvinna enligt FASS. 6 dagar med Lergigan varannan dag och fortfarande var jag helt väck. Beslöt mig för att inte ta denna medicin mer.

Lyrican har även den varit tuff mot mig. Har haft enorm yrsel, illamående, drogad känsla och kraftig trötthet. Ca 10 dagar har alltså gått sedan jag fick Lyrica och Cymbaltan är numera borta. Mår riktigt uruselt, stickningar i händer och fötter samt domningar i benen, kraftig yrsel och en känsla av att huvudet inte riktigt hinner med. Kan inte fokusera ordentligt, blir dimmigt för ögonen emellanåt och jag går som en fyllehund. Det positiva är dock att min värk blivit betydligt bättre men det känns som en klen tröst när jag är fullständigt handikappad på andra sätt.

Har inte ens klarat av att sköta min personliga hygien på flera dagar och idag svalde jag min enorma stolthet och bad min sambo om hjälp. Så efter middagen idag ska han hjälpa mig att duscha och tvätta håret. Grät som en barnunge när jag frågade honom och han suckade bara av lättnad över att jag äntligen frågade om hjälp. Han har velat hjälpa mig innan in veckan också men jag har envist sagt nej. Det är verkligen fruktansvärt att vid 26 års ålder vara så handikappad att man behöver hjälp med sin hygien trots att man utåt sett ser ung och frisk ut...

Hur jag mirakulöst ska bli bättre till imorgon för att klara av skolan är ett mysterium för mig och ännu ett ångestladdat ämne. Har redan missat alldeles för mycket av denna kursen och utan min underbara klasskompis C hade jag inte haft en suck att hinna ifatt. Hoppas bara att jag orkar med mer denna veckan än den förra.

Nu ska jag försöka peta lite på sambon så att vi snart kan äta middag, magen börjar kurra lite och utan hans hjälp lär det inte bli mer än en smörgås på sin höjd. Vet ärlig talat inte hur jag skulle klara mig utan honom just nu.