fredag 18 december 2009

Allt är precis som vanligt

(Hooded Vulture)

Med precis som vanligt syftar jag givetvis på att jag INTE sover... Fast jag sov faktiskt i stort sett hela natten igår, även om jag vaknade totalt genomsvett och skräckslagen efter nattens mardrömmar så kändes det skönt. Undrar hur länge man kan gå med sömnbrist utan att bli helt galen :P

Just nu värker mitt knä så jag blir tokig, redan tagit smärtstillande långt över maxdosen och det gör fortfarande ont. Försökt med massage och varm vetekudde men utan resultat.

Lilla syster yster kommer på besök imorgon (idag) och det ska bli så skönt att få tankarna på annat håll. Så skoj att se hennes min när hon får de torgvantar hon beställt, blev själv väldigt nöjd med dem så blir hon inte glad så tar jag dem själv haha!

Har ännu inte orkat julpynta här hemma i år så tanken att det snart är julafton känns väldigt främmande. Förstår knappt vart hösten tog vägen, har väl gått i en smärtdimma sen sommaren och missat några månader >.<

Men men, ska försöka få några timmars sömn nu. Vill inte vara helt död när syrran kommer. Klockan är ju bara 3 så somnar jag hyffsat kvickt så hinner det bli lite vila i alla fall :)

Sorry gubben, blir bara en gam idag. Måste ju spara några till mina lååånga inlägg ;)

onsdag 16 december 2009

Sova eller inte sova...

(Egyptisk gam)

... det ÄR frågan!

Återigen en sömnlös natt... la mig tidigt för att jag skulle upp redan halv sex imorse men tji fick jag när John Blund åter glömde bort mig! Ca 3 timmars sömn blev det inatt innan det var dags att stiga upp. Känns som om huvudet är fullt med gröt idag *suck*

Som jag ser det har jag två alternativ när det är läggdags:

1, Jag tar en Zopiklon
2, Jag försöker sova utan sömntabletter

Detta resulterar vanligtvis i två scenarion: (möjligtvis tre...)

1, Jag somnar ca 40-90 minuter efter att jag tagit Zopiklon och sover oftast djupt och drömlöst.

Nackdelen
med detta är att jag inte blir utvilad av denna sömnen, plus att jag får biverkningar. Så på morgonen är jag fruktansvärt trött, groggy och seg. Ibland märker jag inte av att mobilen ringer för att väcka mig utan stänger av den i sömnen och sover sedan vidare. Halva dagen kan jag sova om ingen väcker mig! Jag missar därmed skola och får inte heller något vettigt gjort här hemma eftersom det känns som att jag går i dimma hela dagen, inte förrän eftermiddag/kväll börjar jag piggna till. Bara för att inse att jag snart måste i säng igen >.<

Fördelen:
jag sover...

(Bearded vulture)

2, Ingen medicin, jag ligger vaken till halv 4-halv 5 innan jag somnar.

Nackdelen
är att jag endast får 2-4 timmars sömn innan jag måste upp till skolan, även om jag är trött när klockan ringer kan jag komma upp utan större svårigheter. Dessutom har jag ofta mardrömmar dessa nätter och vaknar med olustkänslor och ibland är jag väldigt rädd eller nervös.

Fördel:
jag vaknar av väckarklockan och kan gå upp även om jag knappast orkar med ens en halv dag i skolan sen. Känns ändå som att jag sover djupare dessa få timmar än jag gör på Zopiklon.

Så vad gör man? Struntar i sömnen och orkar därmed inte av skolan eller så sover man bort halva dagen och missar skolan ändå... Känns ganska värdelöst vilket som, om jag ska vara ärlig.

Men scenario nummer tre då? (kanske ni som orkar läsa undrar)

3, Tar en Zopiklon men ligger ändå vaken till halv4-halv 5... jodå det har oxå hänt!

************************************************
(Amerikansk svartgam)

Nu till något helt annat...

Var på MR idag, kvart över 7 på morgonen! Okristligt tidigt enligt mig ;)
Tycker det är lite läskigt men det stora maskinen och det höga ljudet och vetskapen om att jag sabbar allting om jag rör på mig. Var på vippen att få panik ett par gånger men lyckades hålla tillbaka de otäcka känslorna. "Vi hoppas kunna ge svar innan jul" meddelade röntgen-syrran när hon lotsade ut mig igen. Fast redan kl 2 idag ringde min läkare och berättade att han fått resultatet! Ibland kan dom alltså vara snabba, wohoo :)

MR visade på en ruptur i menisken, medialt. Alltså en skada på insidan av knät. Vad som ska göras åt detta får jag diskutera med en ortoped och har därmed fått en remiss dit, undrar om hur länge jag behöver vänta på den läkartiden?? Antingen är skadan såpass att det går att fixa med enbart sjukgymnastik och smärtstillande, annars är det op som gäller. Vid op finns tre möjliga alternativ beroende på hur skadan ser ut, sy ihop skadan (med suturer eller pilar), ta bort den skadade delen eller ta bort hela menisken. Alla dessa alternativ har långa återhämtningsperioder, från 3-4 månader upp till ett år!

Som jag känner nu så får de göra precis vad f*n de vill med knät bara jag slipper ha så ONT! Dessutom vill jag helst inte att det påverkar min praktik under våren alltför negativt, så att jag kan genomföra den ändå.

Nu blev det återigen ett väldigt långt inlägg men det är riktigt skönt att få alla funderingar ur systemet... långt inlägg innebär ju även att jag måste hitta många fina gambilder så att min sambo orkar läsa allt mitt dravel haha. Tror nog att det får bli tre stycken idag ;) Tack gubben för att du står ut med mig och för att du gick upp i ottan för att hålla mig i tassen idag!

Älskar dig <3>

lördag 12 december 2009

Så trött på detta...

(Rödhuvad gam)

Klockan är kvart i sex på morgonen... Gav upp hoppet om att somna för en liten stund sedan. Är ju inte klokt att jag fortfarande är vaken!

Försöker hitta svar på varför jag inte sover men kommer inte fram till något. Är så trött att jag är groggy och illamående men kan ändå inte somna... Oavsett när jag lägger mig eller hur trött jag är så sover jag inte på natten. Avslappnad eller uppe i varv spelar inte heller någon roll. Nätter då jag har ont (då oftast i knät) är ännu svårare att somna, men sömnlös är jag även när jag är smärtfri. Hittar ingen gemensam nämnare som kan förklara detta. Även dagar när jag varit ute och rört på mig mycket är jag sömnlös på natten, blir f*n inte klok på detta!

Imorgon (eller ja senare idag) kommer min virkkompis Cattis på besök och jag vill så gärna vara pigg då! Hon utstrålar sådan positiv energi att man blir glad bara av att vara nära henne och det vill jag inte gå miste om.

(sovande gam)

Har ätit en smörgås nu så att jag kan ta lite värktabletter och sedan försöka sova igen. Tabletterna är ju ganska starka så man blir ju lite dåsig av dem också och förhoppningsvis så räcker det för att få några timmars välbehövlig vila...

torsdag 10 december 2009

Tadaa jag är vaken!

(Lappet faced vulture)

Jajemän, klockan är snart fyra och ingen sömn här inte..

Tur man inte har skola imorgon... eh skit med.. jag HAR skola imorgon. Jag har närmare bestämt examination om 5 timmar! Så varför har kag inte tagit Zopiklon då? Jo för tänk det har hon! Sover lik förb****t inte... Inte ens sambons försök med avslappning och massage hjälpte! Det brukar alltid hjälpa!! Men det värsta jag kan göra nu är att drabbas av panik för hur examinationen ska gå.. så jag får helt enkelt försöka tänka på något annat. Har suttit och spelat monotona spel för att bli trött och kanske kanske kan jag somna snart. Ska i alla fall försöka igen nu.

Håll tummarna för mig imorgon (idag), jag lär behöva det!

onsdag 9 december 2009

Sömnlöshet och mer plugg väntar..

(white rumped vulture)

Återigen var natten tuff. Gick och la mig klockan 11 tillsammans med sambon och kände mig verkligen trött! Vi pratade en stund om ditt o datt som vi brukar innan vi släcker lampan och jag trodde faktiskt att jag skulle somna utan större problem... Klockan ett gav jag upp hoppet och gick upp igen. Åt en smörgås och läste igenom lite bloggar som jag följer och försökte sedan sova igen vid halv tre. Ytterligare en timme gick utan sömn och jag var på vippen att gå upp igen, kelade en stund med kiisarna som båda två låg i vår säng. Masserade mitt värkande knä och försökte igen.. Skulle tro att jag till slut somnade vid halv femtiden. Min plan med att komma upp tidigt idag var därmed förstörd!

Satt och kollade igenom kursplanen och studiehandledningen inför den nya kursen som börjar på måndag under natten. Insåg med skräckblandad förtjusning att jag har en oerhört tuff kurs framför mig. Samtidigt blir det nog den mest roliga och givande kurs vi får under denna terminen. Vi ska läsa hud/sår, hals, öron och ögon. Vilket kanske inte låter så svårt. Lägg då till att vi ska kunna ställa diagnoser på de vanligaste sjukdomar som drabbar dessa områden, veta vilken typ av läkemedel som ska ordineras samt kunna informera och undervisa patienten om detta. För varje sjukdom ska vi kunna patofysiologi (hur sjukdomen påverkar kroppen), risker och egenvård. Till varje läkemedel ska vi kunna förklara farmakologin (hur medicinen påverkar kroppen ner till cellnivå), verksam substans i läkemedlet samt biverkningar!

Förutom detta ska vi presentera en vetenskaplig artikel för varje område muntligt inför klassen! Genomföra en metodövning där vi ska ställa diagnos på en patient, berätta för patienten om sjukdomen och läkemedlet som blivit ordinerat samt förklara hur patienten kan vårda sig själv hemma. Detta görs under uppsikt av examinatorer som bockar för i en lååång lista det vi har fått med i mötet. Här examineras allt vi gör, inte bara den information vi ger patienten utan även hur vi bemöter patienten. Hur vi är klädda, om vi följer basala hygienrutiner, kollar patientens identitet och hur vi tilltalar patienten. Det är med andra ord väldigt mycket att tänka på. Givetvis får vi inte veta på förhand vad patienten lider av utan måste lista ut detta själva under mötets gång. Patient spelas av en kurskamrat som får en patientroll tilldelad.

(Cape Vulture)

Utöver allt detta ska vi även läsa vidare inom läkemedelsberäkning och ha en salstentamen i detta! Nämnde jag att kursen bara är på 5 veckor? Hur i hela friden ska vi hinna lära oss allt på ynka 5 veckor?? Hoppas verkligen att min kropp håller för det höga tempo som blir precis över jul och nyår... tror inte det blir ork och energi över till att julpynta här hemma i alla fall som jag tänkt. Skolan måste gå först! Får samla in julstämning när jag är hemma hos mamma eller mormor.

Håll tummarna för att jag överlever denna kursen :p

lördag 5 december 2009

Sömnlösheten tär...

(kungsgam)

Klockan är strax 4 och jag har inte sovit en blund... Tredje natten denna vecka som John Blund vägrar besöka mig, undra om han e sur? Tur jag har min söta kompis Zopiklon till de nätter när det är skola dagen efter >.<

Var hos "dr Wally" igen idag och han verkade vara ganska bekymrad över min brist på sömn och skulle konsultera med överläkaren på psyk om alternativa mediciner. Han vill nämligen inte att jag tar Zopiklon eftersom den påverkar huvudet negativt, man kan få minnesluckor och tappa koncentration bland annat vilket inte är en höjdare när man läser till sjuksköterska och behöver vara alert. Trots allt arbetar vi ju med människors liv och även om vi studenter inte har det yttersta ansvaret för patienterna vi möter så skulle det ju vara fruktansvärt om jag begår misstag på praktiken pga min medicin. Det kan ju trots allt få katastrofala följder och jag kan förlora möjligheten att få min legitimation.

Så vad gör man? Utan sömn kan jag ju inte heller vara! Är i alla fall glad över att "dr. Wally" är så noggrann med hur min medicin påverkar mig som framtida ssk. För hur lycklig blir jag om jag får sova men inte kan fortsätta mina studier?

Den nya medicin som nu övervägs innehåller det naturliga hormon som normalt styr sömnrytmen i kroppen, nämligen melatonin. I USA har det gjorts mycket forskning kring denna medicin med goda resultat men i Sverige är man fortfarande restriktiv, det finns inte så många läkare som känner till medicinen och ännu färre som har använt sig av den. I FASS hittar man den under namnet Circadin, och när man läser om tabletten verkar det som vilken insomningstablett som helst. Undantaget är väl att man tar denna tablett som en behandlig, varje dag i max 3 veckor medan de andra sömntabletter jag stött på tidigare tas vid behov.

Hmm får väl se vad som händer med sömnen, "dr Wally" föreslog även KBT (kognitiv beteende terapi) problemet här är att endast två personer på psyk är utbildade för detta och väntetiden är LÅÅÅNG... Alternativet är att köpa KBT-programet och jobba med det på egen hand, och givetvis så är det INTE gratis! ca 1500:- får jag betala för det om jag vill ha en psykologkontakt under tiden jag jobbar med programmet... Utan personlig psykologkontakt kostar programmet "bara" 600:- för 12 veckor... Vilken student har råd med det? Jaha ja, då va klockan halv 5 *piip*. Dags att gå upp om sisådär 5 timmar, YAY!

Önskelist till TOMTEN!
1, John blunds påse med sömnpulver!

tisdag 1 december 2009

Upp och ner

Bald headed vulture

Uppdateringsdax! Är några dagar sen jag skrev sist så nu tänkte jag berätta om hur dessa har varit innan jag glömmer det. Minnet sviker allt oftare numera har jag märkt. Saker som jag aldrig skulle glömma för något år sedan bara försvinner då och då. Känner mig betydligt äldre än mina 26 år många dagar...

I torsdags for vi till Ikea. Jag, sambon och mormor :) Länge sedan jag sett framemot något så mycket som jag gjorde då! Det var enkel och total glädje och förväntan! Vi åkte till det nybyggda och gigantiska Ikea i malmö med en lång lista på vad som skulle inhandlas. Det var allt ifrån sängkläder, handdukar till ljus och julklappar. Sambon var väl inte den som var mest entusiastisk över äventyret men han blev riktigt nöjd över de 30 (!!) köttbullar han fick ner i magen under det traditionella lunchstoppet på restaurangen! Efter flera timmars tittande, kännande och lite åh:ande kände vi oss nöjda och tog oss till kassorna. Plånboken skrek lite ångestfyllt dock när slutsumman visades men jag lugnade den med att vi inte åker till Ikea igen förrän nästa år :D

Straffet för denna utfärd slog till så fort jag satt mig i bilen och började slappna av. Kraftig smärta spred sig som en löpeld från fötterna, över benen och satte sig som ett stort elakt monster över höfter och ländrygg. Visserligen var jag beredd på detta men lite nedslagen blir man ändå när föraningar som de här slår till. Kvällen bestod i vila och försiktig uppackning av handlingen.

Ingen vila, ingen ro. Fredag var städdag här hemma. Svärföräldrarna skulle komma på lördagen så även om kroppen skrek nej fick jag bita ihop och göra det som var tvunget. Sambon hjälpte givetvis till, utan honom hade jag inte vågat släppa in några gäster alls dagen därpå!

Lördagen kom och detsamma gjorde svärföräldrarna. Var ganska mör och sliten men den värsta värken var tack och lov borta, så jag kunde utan större problem vara trevlig och social :)


(gambebis)

Efter att ha avslutat behandlingen med Lyrica har jag mått betydligt bättre och bättre. Biverkningarna är helt borta nu, tyvärr har då även sömnproblemen och värken återkommit och förvärrats. Av dessa två är sömnproblemen värst. Värk har jag haft så länge jag kan minnas att det börjar bli hanterbart så länge jag inte gör några extrema saker, men sömnen är jag i stort behov av! Sömnbristen påverkar mig mer och mer, och jag känner att jag inte orkar vara särskilt glad och positiv. Tyvärr får sambon ta den största smällen och jag är djupt bekymrad över detta. Min stubin är tusen gånger kortare och mitt humör ganska explosivt, vilket leder till flera bråk... Ibland är jag rädd att han mister tålamodet med mig och packar en väska. Vet ärligt talat inte om jag hade orkat stanna så länge om situationen varit annorlunda. Visst försöker jag gottgöra så gott jag kan de dagar jag mår bättre men det måste ibland kännas som en ganska klen tröst för honom.

Eftersom vi pratar väldigt mycket och jag känner att jag kan prata med honom om allt så har jag flera gånger tagit upp denna rädsla jag har för att förlora honom. Han stillar min rädsla varje gång den dyker upp, han är verkligen min ängel! Vad skulle jag gjort utan det stödet? Vill inte ens tänka på det...

Har hälsat på mamma idag. Är verkligen skönt att kunna åka ut där ibland och bara få vara och inte tänka på alla måsten som finns här hemma. Alla djuren som finns där hemma är helt underbara och de får mig att må så bra! Myste, kelade, brottades med syrrans golden/labbe-blandras idag. Han är verkligen helt underbar :)

Eftermiddagen och kvällen har återigen varit tuff. Har antagligen fått en nervskada i armen för den värker otroligt mycket och jag tappar känseln i handen ibland. Sambon masserad och klämde en stund efter maten och tack vare detta kunde jag äntligen vila och få sova en stund. Det var helt underbart! Nyss började dock värka igen och illamåendet slog emot mig. Trodde jag skulle behöva bosätta mig på toaletten en stund men nu verkar det som att det stillat sig lite igen (ta i trä).

Har egentligen skola imorgon men är tveksam till att jag orkar. Hjärnan är envis men kroppen sviker återigen. Som väl är så är inte morgondagen obligatorisk så förmodligen tar jag en vilodag imorgon för på torsdag ska vi ha examinationsseminarie hela dagen så då måste jag vara alert!

Nu är det snart dags för sängen, blir en Zopiklon inatt för att få en hel natts sömn, för det behöver jag verkligen känner jag.

(ett sånt här inlägg kräver såklart två gambilder, haha)

måndag 23 november 2009

Bättre...

Idag har jag mått betydligt bättre än jag gjorde igår. Även om jag fortfarande är trött och har stickningar/domningar i händer och fötter så känner jag mig idag klar i huvudet. Är så skönt att kunna tänka ordentligt igen och känna att huvudet följer med. Haft en del illamående också idag men inte alls så intensivt som igår.

Jag känner mig rätt säker nu på att det var den nya medicinen som gjorde mig dålig. Igår totalvägrade jag nämligen att ta Lyrica och tog istället min Cymbalta. Även om min läkare säkert inte blir helnöjd över att laborerar själv med min medicin så här, så är i alla fall jag nöjd över att jag mår bättre. Har till och med orkat vara hemifrån en stund idag! Jag och sambon åkte hem till mormor en timme eller så och drack kaffe. Kanske inte låter som något märkvärdigt men för mig var det en jättevinst!

Nu ska jag virka en stund, något som jag inte heller har orkat med särskilt mycket under veckan och så hoppas jag på att jag mår ännu lite bättre igen imorgon!

söndag 22 november 2009

Veckan/veckorna som gått

(Kungsgam)

Den senaste tiden (ca 1-2 veckor) har jag verkligen mått sämst. Fick ny medicin av min läkare "dr. Wally" (som han numera kallas här hemma). Har under en längre tid ätit Cymbalta 60mg, Omeprazol, Zopiklon samt Oxascand vid behov. Dessutom äter jag följande smärtstillande när jag har ont: alvedon/pamol, tramadol, diklofenak och primperan för illamående.

För 10 dagar sedan (ca) fick jag alltså en ny medicin, Lyrica som jag började med 50mg till natten samt Lergigan 50mg 1-2 tabletter även den till natten. Samtidigt skulle jag trappa ut Cymbalta med 30mg den första veckan för att sedan sätta ut den helt. Efter en vecka skulle även dosen av Lyrica höjas till 75mg. Lergigan slog ut mig fullständigt, klarade knappt av att gå ur sängen dagen efter. Detta skulle efter ett par dagar försvinna enligt FASS. 6 dagar med Lergigan varannan dag och fortfarande var jag helt väck. Beslöt mig för att inte ta denna medicin mer.

Lyrican har även den varit tuff mot mig. Har haft enorm yrsel, illamående, drogad känsla och kraftig trötthet. Ca 10 dagar har alltså gått sedan jag fick Lyrica och Cymbaltan är numera borta. Mår riktigt uruselt, stickningar i händer och fötter samt domningar i benen, kraftig yrsel och en känsla av att huvudet inte riktigt hinner med. Kan inte fokusera ordentligt, blir dimmigt för ögonen emellanåt och jag går som en fyllehund. Det positiva är dock att min värk blivit betydligt bättre men det känns som en klen tröst när jag är fullständigt handikappad på andra sätt.

Har inte ens klarat av att sköta min personliga hygien på flera dagar och idag svalde jag min enorma stolthet och bad min sambo om hjälp. Så efter middagen idag ska han hjälpa mig att duscha och tvätta håret. Grät som en barnunge när jag frågade honom och han suckade bara av lättnad över att jag äntligen frågade om hjälp. Han har velat hjälpa mig innan in veckan också men jag har envist sagt nej. Det är verkligen fruktansvärt att vid 26 års ålder vara så handikappad att man behöver hjälp med sin hygien trots att man utåt sett ser ung och frisk ut...

Hur jag mirakulöst ska bli bättre till imorgon för att klara av skolan är ett mysterium för mig och ännu ett ångestladdat ämne. Har redan missat alldeles för mycket av denna kursen och utan min underbara klasskompis C hade jag inte haft en suck att hinna ifatt. Hoppas bara att jag orkar med mer denna veckan än den förra.

Nu ska jag försöka peta lite på sambon så att vi snart kan äta middag, magen börjar kurra lite och utan hans hjälp lär det inte bli mer än en smörgås på sin höjd. Vet ärlig talat inte hur jag skulle klara mig utan honom just nu.

The beginning

Första inlägget på bloggen håller på att skapas. Bloggen är mestadels för mig själv, ett sätt att kunna gå tillbaka och se hur jag har mått och därmed få en helhetsbild över sjukdomen. Jag planerar att försöka blogga om både bra och dåliga dagar och dela in dessa inlägg under etiketterna "bra", "dålig", "sämre" och "sämst". På detta vis kan jag gå tillbaka och läsa om mina "bra" dagar och kanske få lite nytt hopp under de dagar jag mår "sämre" och "sämst". Jag kommer även att lägga upp delar av den B-uppsats jag skrev i skolan i våras för att informera och påminna både mig själv och andra som läser vad sjukdomen egentligen gör och vad den innebär. Dessa delar ska också kunna hittas lätt under mina etiketter så småningom. Förhoppningsvis kan det komma något gott ur denna bloggen som kan hjälpa mig att hantera min sjukdom.