måndag 7 mars 2011

Varför är det så svårt?

Imorgon kommer städfirman som jag pratat med hit och ska provstäda. Har värsta ångesten nu för att jag vill hinna städa innan de kommer hit >.< Jag är medveten om paradoxen i det men som det ser ut hemma nu med saker överallt, en del disk, sopor som behöver slängas osv, så kan städfirman inte gärna göra ett bra jobb heller. De ska ju inte hit och storstäda åt oss. Dessutom vill jag behålla lite av min stolthet kvar, känns som att en stor del av den försvann ut genom fönstret när jag bokade tiden imorgon. Jag borde ju i alla fall visa ett någorlunda upplockat hem...

Sambon sover eftersom han har jobbat natt men han ville bli väckt redan 11 så han kunde ta hand om tvättiden vi har idag. Får se om jag får liv i honom.

Mormor har sagt att jag ska ringa henne om jag behöver hjälp med städ, disk eller tvätt men hur kan jag be min 70-åriga mormor om det? Satt just med telefonen i handen och skulle ringa henne men kunde inte förmå mig att slå numret. Det tar emot alldeles för mycket!

Igår skulle jag börjat med städningen men mådde så skumt, så yr att jag undvek att stå upp eller gå längre än till toan. Idag är yrseln något bättre men känns som att jag inte kan fokusera riktigt, ögonen hänger inte med och det är suddigt. Huvudet känns tungt och grötigt. Darrningar och domningar i händer, ben och fötter. Hur i hela friden ska detta gå till?

Hade en kraftig näsblödning i förrgår med, kändes lite otäckt. Blödde ner halva badrummet på några sekunder och det tog nästan en halvtimme innan blödningen stannat av helt. Obehagligt att få såna överraskningar!

Nej, dags att sluta lipa nu och ta itu med städningen. Blir så arg på mig själv när jag gnäller! Första maskinen disk verkar vara klar strax så in med en ny omgång och sen peta på sambon. Återkommer med rapport efter städningen imorgon :)

fredag 4 mars 2011

Omtumlande dag

Dagen har varit både jobbig och skön, glad och ledsam. Min härliga solstråle till vän Cattis kom i förmiddags på virkträff, av någon anledning blir det dock inte så mycket virkat när vi träffas. Det blir däremot mycket prat, skratt, te och kaffe :D

Är alltid lika uppfriskande och mentalt avslappnande att ha Cattis här, hon ger verkligen näring till min själ och jag är så oerhört glad för att få vara hennes vän!

Har mått rätt så kass psykiskt ett tag nu och verkligen sett framtiden som mörk och dyster, då känns det extra härligt med ett "Cattis-besök".

Senare under dagen kom mamma förbi efter att hon varit hos läkaren. Vi har samma läkare hon och jag, idag hade mamma berättat för honom att hon är orolig för hur jag mår. Så han tyckte att jag borde ta upp en kontakt med en kurator igen, så jag ringde VC och lämnade ett meddelande till läkaren att han kunde skriva en remiss till mig.

Anledningen till att jag inte mått så bra den senaste tiden är att jag börjat fundera mycket på framtiden. Jag börjar inse mina begränsningar och att jag kanske inte klarar av min ssk-utbildning just nu. Är också rädd och orolig för hur jag ska klara av ett arbete och hur sambon och jag ska klara oss ekonomiskt om jag aldrig kommer att fixa en heltidstjänst.

Båda mina läkare (varav den ena är specialist på smärta och fibromyalgi) har rått mig under vintern att dra ner på mina studier och sjukskriva mig på halvtid. Men envis som jag varit så har jag konsekvent sagt nej till detta. Så när jag nu inser att jag kanske borde lyssnat och att jag antagligen behöver ta en paus i min utbildning så känns det så tungt och som ett gigantiskt misslyckande. Jag ställer så höga krav på mig själv för att jag anser att jag borde klara dem och det hade jag antagligen gjort också om jag varit frisk, men jag antar att det är dags att acceptera att jag har en sjukdom som faktiskt begränsar vad jag klarar av. Jag måste även börja förstå att detta är sjukdomens fel och inte mitt eget, att jag inte kan ta ansvar för vad sjukdomen hindrar mig från att klara av.

Många tårar har det runnit idag men samtidigt känns det ändå som att en sten har lättat, en del av den stress jag känt inför skolan har släppt och kanske försvinner den helt när jag väl gjort slag i saken och meddelat administrationen om mitt studieuppehåll. Först måste jag dock få klartecken från FK så att jag inte förlorar några pengar, även om sambon börjat jobba så är marginalerna inte särskilt stora i vår budget.

Så min nya plan för de närmsta månaderna blir att istället fokusera på att klara mina distanskurser samt att fortsätta kämpa för att må bättre. Jag har gjort en del redan som ska hjälpa mig, remiss är skickad för KBT och på tisdag kommer ett städföretag hit och provstäda. Går allting bra på tisdag så kommer de att få fortsätta att hålla vårt hem rent en gång i veckan, att slippa tänka på städningen skulle göra otroligt mycket för min stressnivå och psykiska hälsa.

Inför hösten vill jag hitta ett jobb som undersköterska och förhoppningsvis så orkar jag då med att jobba heltid.

Jag kommer inte att lägga ssk-studierna helt på hyllan utan hoppas kunna återuppta det längre fram när jag mår mer stabilt och är bättre rustad både fysiskt och psykiskt.

I helgen ska jag försöka ta det lugnt och bara vara, virka lite, städa lite och kela mycket med katterna :) På måndag ska jag försöka få kontakt med min arbetslivscoach och diskutera mina nya planer för honom. Jag tror inte att han blir ett dugg förvånad och jag hoppas att han kan hjälpa mig vidare.

Nu är det sovdags, är helt utmattad efter alla känslor idag.