tisdag 30 november 2010

Smärtrehab dag 1

Måndag 29/11
9.30 - 12.00 Introduktion


Klockan sju ringde väckarklockan på mobilen. Har varit nervös och orolig inför denna dagen och jag blev glatt överraskad när sambon stod där med en frukostbricka till mig när jag vaknade. Jag har världens bästa sambo! Han hade stannat uppe hela natten för att fixa detta åt mig så jag fick en underbar start på dagen. Han hade på känn att det skulle bli jobbigt för mig att komma upp och iväg. Men med nystekta fattiga riddare, kaffe och energidricka så kunde jag ju inte gärna dra täcket över huvudet och somna om :D Hur skulle jag klara mig utan honom?


Dagen på adaptus började kl 9.30, eftersom jag är kaffeälskare så dök jag direkt på kaffeautomaten och försåg mig med en cappuccino och satte mig sedan för att hinna plugga lite innan vi började.

Av kursens totalt 10 deltagare var vi 7 som kommit, vi antog att de andra kanske inte kunnat komma pga vädret eftersom de bodde lite avsides. Får se om de kommer imorgon! Först presenterades de som vi kommer att få träffa under kursens gång; läkare, coach, arbetsterapeut samt sjukgymnast. Därefter fick vi presentera oss själva, det var en mycket blandad grupp med olika bakgrunder. Förutom mig själv fanns ytterligare en som också har fibromyalgi och jag märkte snabbt att vi har mycket gemensamt, i stort sett allt som hon berättade om sin sjukdom och de bekymmer hon har kunde jag relatera till. Kändes både skönt och lite deppigt att få höra att man inte är ensam. Skador till följd av trafikolyckor var vanligast i gruppen och det var väldigt sorgligt att höra deras historier.

Överlag kändes det bra att jag fått komma igång med kursen men det var jobbigt att öppna upp inför främmande människor, jag hoppas det känns bättre efterhand som vi lär känna varandra.

Efter presentationerna var det fikapaus och "dags att sträcka på benen". Tydligen brukar de försöka ha en 10 minuters paus efter varje halvtimme av föreläsning då de flesta med kronisk värk har svårt att sitta still längre stunder. Även om det känns skönt att veta att alla där har värk precis som jag så är det jobbigt att det hela tiden blir påminnelser om att vi är där för att vi har ont. För varje paus så blev jag mer och mer påmind om hur jobbigt det är att sitta stilla och jag kände tidigt att jag bara ville hem och lägga mig igen. I skolan får man sitta still i timmar vare sig man vill eller ej och då märker man inte av smärtan på samma sätt, man "glömmer" liksom bort den tills dess att man får rast och man märker hur stel man blivit.

Förutom kaffe fick vi frukostbullar och kakor (undrar om detta är ett stående moment?) innan vi gick in för sista halvtimmen. Vi gick då igenom schemat för kursen och vad kursen kommer att innehålla. Förutom schemalagda kursdagar 3 dagar i veckan de första 4 veckorna så kommer vi få hemuppgifter samt individuella möten med de olika yrkesgrupperna. Varje dag börjar med 15 minuters avslappning och avslutas med någon form av träning (promenad, core-träning på friskis & svettis samt basal kroppskännedom och avspänning).

Vi kommer dessutom få föreläsningar om smärtfysiologi, smärtlindring, ergonomi m.m. Ska bli intressant att se hur mycket av fysiologin som jag redan kan via min sjuksköterskeutbildning :) I vilket fall så blir det lite repetition för mig och det skadar ju aldrig!

Jag gick ifrån kursen den här dagen med blandade känslor, jag var dels psykiskt utmattad och trött, dels glad över att jag äntligen börjat jobba för en bättre hälsa men jag kände mig även ledsen och nere. Ledsen för att det ska behövas en sådan här kurs för att jag ska må bra, ledsen för att jag insett hur mycket jobb jag har framför mig för att överhuvudtaget kunna ta hand om mig själv och ledsen för att mina framtidsmål (hus & barn) känns mer avlägset nu än någonsin.

Nu har jag ett jobbigt mail att skriva till min handledare för min kandidatuppsats. Uppsatsen ska nämligen vara inlämnad imorgon för att kunna vara med på mittseminariet och jag är långt ifrån redo för det. Jag måste ta en paus med skolan under tiden som jag går min rehab om jag ska orka med den. Det känns som ett STORT misslyckande men jag måste tänka långsiktigt och då är det rehabkursen som måste bli mitt fokus just nu.

Imorgon är det dags för kursdag nr 2, känner mig inte ett dugg taggad just nu men hoppas det känns bättre imorgon!

3 kommentarer:

  1. Vad duktig du är som kommit igång med rehab. Trist att du måste ta en paus med studierna, men Rom byggdes inte på en dag. Lycka till med dag 2!

    SvaraRadera
  2. jag kommer ihåg när min rehab kom igång och jag vet vad du går igenom. Jag är väl ett levande exempel på att det går att komma tillbaka efter sjukdom. Mitt uppehåll varade ju i 5,5 år. En dag i taget klarar du detta. Och när det blir jobbigt, då kommer jag med virknålen och mitt leende, så får vi en skrattande dag tillsammans....

    finns här.... kramkram... tänker på dig med....

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag är 28år och har oxå fibro, fick min diagnos -07 men har som du oxå haft värken mycket längre än så.
    Jag gick ett smärtrehab program, 5 veckor heltid... visst var det jobbigt på alla sätt o vis men samtidigt alldeles underbart att bli trodd och förstådd!!
    //Lotta

    http://minavingslag.blogspot.com

    SvaraRadera