Ligger 2 månader back med hyran för att FK vägrar ge mig ersättning för när jag var sjuk i somras. Utan de pengarna är det omöjligt för mig att komma ifatt med räkningarna! Soc vägrar hjälpa för att jag studerar och får studiemedel, min sambo är arbetslös sen december förra året... hur f*n vill dom att man ska överleva?
Har fått jobba extra utöver mina studier samt sälja mina virkmönster för att vi överhuvudtaget ska få mat på bordet. Att jag dessutom har konstant värk är det ingen som tar hänsyn till!
Idag har jag överskridit min morfindos för att kunna komma ur sängen och vara uppe, ändå har jag så ont nu så tårarna rinner.
Klockan är strax 5 på morgonen och ingen sömn vill infinna sig, var sjutton är John Blund när man behöver honom. Hur jag än sitter/står/ligger så minskar inte smärtan eller så börjar det göra ont någon annanstans, min enda smärtlindring är när jag virkar och "glömmer" min värk för en stund. Känner mig lyckligt lottad som åtminstone inte har så ont i fingrar och händer att jag inte kan virka även om de är stela och lite svullna.
Varför måste det alltid kännas som om att man kämpar i uppförsbacke med motvind? Det sägs ju att det som inte dödar gör en starkare.. fy fasen vad stark jag borde va vid detta laget då. Tyvärr känner jag mig bara svag, liten och hjälplös (samt lite hög på morfin >.<)
Hur i hela friden ska jag lyckas ta mig ur denna onda cirkel? Vad måste jag göra för att blidka de högre makterna? Be en bön? Offra ett får? eller kanske lägga mig på golvet hos FK och skrika o sparka tills de släpper ifrån sig de pengar jag har rätt till?
Det kan omöjligt finnas en gud, även om vd:n för FK verkar tro att han är det så som han leker med människors liv.
Vad händer när man inte orkar kämpa längre?
Skickar en uppmuntrande kram och hälsning genom nätet. Inte ge upp, tänk vad mycket fint du får virkat! Trevlig helg till dig och sambon.
SvaraRaderaMånga kramar till dig. tänker på dig. <3
SvaraRaderaDet är lite märkligt just med socialen hur de beter sig mot människor. Jag känner ett par som ena har gått på sjukersättning i 10år och blev utförsäkrad i maj månad, medan sambon studera och har lån. De blev beviljade av socialen och då låg de ändå back med några månaders hyra.
SvaraRaderaFK i sig lever definitivt inte i samma verklighet som vi andra gör. Tragisk när man hela tiden måste kämpa för sin rätt att leva och att andra hela tiden ska motarbeta. Men Bra saker sker sakta har jag lärt mig. Det kommer att bli bättre för er. Försök hålla ut!! Kramar