lördag 18 september 2010

Värken är olidlig nu...

Klockan är snart 6 på morgon och jag har inte sovit en blund. Har ont i hela kroppen och trots att jag tog tramadol innan jag gick och la mig samt fick massaga av sambon så ville inte sömnen infinna sig. Känner mig så trött och sliten! Hur länge orkar man med att leva så här? Att värken varit tuffare än vanligt tror jag beror på 2 saker:

1, Kallare väder - säger sig självt att man spänner sig mer när man fryser och detta leder ju såklart till mer värk. Försöker dock ta på mig så mycket som möjligt för att inte frysa, men när man behöver 3 tröjor på sig inomhus för att hålla värmen hur många behöver jag då ute? Skulle behöver gå klädd som de gör på anarktis för att vara garanterat varm :)

2, Enorm stress - Stress föder smärta och just nu har jag stora stressmoment från flera olika håll.
  • Skolan är supertuff just nu! Ligger back en del sedan i våras när jag opererade knät och tillsammans med c-uppsatsen som ska skrivas känns det ibland som omöjligt att bli klar i tid. Att jag läser en extrakurs inom bildbehandling kanske ses som idioti för mina närmaste men det är faktiskt den kursen som håller modet uppe och ser till att jag är motiverad, så snarare terapi skulle jag vilja säga.
  • Ekonomin - att sambon fortfarande är arbetslös och inte får ut mer än ett par tusen i månaden gör givetvis mycket. Känns som om ansvaret på att dra in pengar ligger på mig. Kämpar på med att försöka sälja virkmönster osv för att få in lite extra i kassan.
  • Försäkringskassan vägrar ge mig ersättning för de 2 ynka månader jag var sjukskriven i somras. De anser inte att jag varit så pass sjuk så att jag inte hade kunnat jobba! Min husläkare ska ringa min handläggare på FK på måndag och försöka prata förstånd med henne, men som han sa: FK är stenhårda numera... suck!
Har fått en ny tid till psykiatrin också, kanske är det stressen och värken som gör mig mer nere än tidigare. Kanske behöver jag börja tugga antidepressivt igen?

Vissa dagar funderar jag på hur jag egentligen orkat hålla humöret uppe och kämpat på så länge som jag gjort trots alla motgångar, andra dagar undrar jag om jag kanske borde klarat mer.

Just nu känner jag bara för att rulla ihop mig i fosterställning och bara skita helt i omvärlden, men vem kan unna sig sådan lyx när man har tusen saker man måste fixa?

Usch vad deppig jag låter idag, ber om ursäkt för det.. är bara så trött! Får ta och virka lite en stund, det brukar skingra tankarna när det blir så här grå och tråkiga. Får nog bli lite fler saker till den lilla kusinen som ska komma nu i oktober, stackars bebis kommer bli kvävd av allt virkat han/hon kommer att få, haha.

Givetvis kommer här lite gamar också till sambon ;)




3 kommentarer:

  1. Håll ut... och tänk på att du inte är ensam! Jag har aldrig varit så dålig av min fibro som jag är nu... Det brukar vända efter ett tag men nu har det hållit i sig sedan i vintras. Väntar på att få vakna en morgon och vara smärtfri. Går just nu på en utredning hos Dr.Bragee som även driver smartguiden.se och hoppas på att få lite hjälp där. Idag ska jag iväg och göra värmekameraundersökning. Men, innan dess ska jag nog sätta mig och sticka lite... ;)

    SvaraRadera
  2. Hej! Jag tycker alla som har denna "förbannelse" är fantastiska. Jag har precis som du fått fibromyalgi. Den kom efter barafödandet och som om inte det var nog fick jag diagnosen RA (Rematoid Artrit = Ledgångsreumatism ) Så typiskt..jag som älskar att virka. Som tur är går sjukdomen i skov. Vi ett tillfälle kunde jag inte ens lyfta upp ett vattenglas från bordet eller hålla i en tandborste. Du kan tro jag skrattade när maken fick borsta mina tänder. Ibland tackar jag för att jag har humorn i behåll, speciellt när förståndet håller på att försvinna. Barnen ger mig styrka...utan dom hade jag nog vid många tillfället lagt mig i sängen, dratt täcket över huvudet och isolerat mig från omvärlden.
    Jag studerar nu till Förskolepedagog med Waldorfinriktning och skriver också c-uppsats.
    Jag tycker vi ger varandra en klapp på axlarna och peppar varandra...det är tur man aldrig är ensam om denna sjukdom. Jag har haft fibromyalgi i många år och svarar gärna om det är något du undrar över.
    Att virka är som terapi för mig. (när jag kan) Ett sätt att liksom tränga bort smärtorna från nuet och sjunka in i något annan. När virknålarna går på högvarv brukan min man fråga om jag har ont..haha! Men när fingrarna svullnar upp och gör ont av reumatismen tittar jag in hos alla ni andra och ser vad ni skapat för fina saker.
    Du får en stor styrkekram av mig. Och kom ihåg att du är fantastisk stark (även när du känner dig som svagast) Det är värkligen en kamp varje dag - det gäller bara att hitta en balans.
    Jag har precis börjat med akupunktur 2 gr. i veckan för att sedan trappa ner. Det hjälper faktiskt en aning (när kroppen ger i från endorfiner inifrån släpper smärtorna för ett tag) Jag fick nålarna vid 10:00 och var "smärtfri" fram till 18:00. Man kan bli fri från fibromyalgi faktiskt. Och bara den tanken kan kännas befriande, tyvärr blir jag aldri fri från RA.
    Bästa hälsningar från fröken Linda

    SvaraRadera
  3. Ja värken är fruktansvärd men skillnad från dej har jag valt att inte ta medicin,jag kör med alternativ "medicin".jag får akupressur och varvat med akupunktur,går och badar i varmvattenbassäng och så har jag vart på basal kroppskännedom..det tar bort den värsta värken så man orkar med dagen o natten,det funkar faktiskt!! Hoppas värken lugnar ner sej snart,stor kram =)

    SvaraRadera