Ibland dyker mitt mående rakt ner i avgrunden och det känns som om vägen upp är alldeles för lång. Vet inte varför detta händer och när jag är mitt inne i det så verkar det som om att jag aldrig kan känna glädje igen.
Mörka tankar virvlar i huvudet och gör mig rädd. Jag vet vad som hände sist dessa tankar fick för stort fäste i mitt inre och det skrämmer mig att de fortfarande finns kvar. Jag vill inte ha dem där, jag vill inte ge dem rum att växa.
Försöker desperat att hitta ljuspunkter att hålla fast vid men hittar inga just nu, de syns inte för allt mörker. Inte ens virkningen kan hålla dem borta just nu så får prova plan B. Lyckopiller+sömnpiller och sen sova bort det onda. Förhoppningen är att jag mår bättre imorgon :)
Hoppas att du mår bättre idag,vet att det inte hjälper att säga att det blir bättre. Så jag skickar många kramar istället.S
SvaraRaderaStor bamsekram till dig,vet hur det känns att vara riktigt långt nere.Har ochså Lyckopiller och sömntabletter ibland när sömnen vägrar infinna sig.Jag har börjat sticka igen och håller på lär mig virka ibland är det skönt att syselsätta sig med något.
SvaraRaderaKram Margareta ( Lite blandat )