Alla som känner mig vet att jag längtar efter att få skaffa barn och jag drömmer ofta att jag är gravid men inatt drömde jag för första gången att jag faktiskt fått barn. Tvillingar närmare bestämt. Två underbart perfekta flickor som vi gett namnen Lisa och Ellen.
Det första som var konstigt med detta var hur illa förberedda vi var för våra nykomlingar, kläder vi köpt eller fått låg huller om buller i vårt hus. Vi hade ingen koll på vart byxorna var eller i vilket rum vi ställt påsen med tröjor. Så jag och sambon sprang omkring med varsin halvnaken tjej i vår famn för att leta upp kläder till dem! Ganska humoristiskt nu när jag tänker på det :) Spjälsängen vi beställt hade såklart inte heller hunnit komma så vi fick försöka ordna något provisoriskt till dem.
Katterna var inte alls förtjusta över dessa nykomlingar som tog all uppmärksamhet men de vande sig faktiskt ganska snabbt.
Själv kände jag mig som världens sämsta mamma som inte klarade av att skilja på mina båda flickor eller komma ihåg vem av dem jag ammade senast. Som tur var hade jag fått med mig en ny uppfinning från BB, små armband med datorskärmar. På skärmen stod barnets namn, när senaste amningen varit samt hur många gram hon gått upp det senaste dygnet. Mycket användbart för en nybliven och förvirrad mamma! Hur nu detta armband kunde avgöra hur mycket barnet gått upp!?
Men trots att jag var lite tafatt och grön så verkade båda våra flickor må prima och gick upp i vikt precis som de skulle :D
Sen vaknade jag... och jag har en fruktansvärd saknad efter dessa flickor som jag inte kan skaka av mig. Känner mig så sorgsen och ledsen. Jag vet ju att det bara var en dröm men det var så verkligt att min kropp och hjärta inte hunnit förstå att det faktiskt inte har hänt. Instinkten säger mig att krypa tillbaka under täcken och försöka komma tillbaka till mina döttrar medan förnuftet skrattar hånfullt tillbaka och säger "lurad!!"...
Måste försöka få tankarna på annat håll så jag kan skaka av mig denna olustiga känsla som fyller mig, känslan av att jag bara vill skrika och gråta rakt ut och sörja förlusten av mina barn. Usch så otäckt det är att drömma så verkliga saker!!