lördag 25 juni 2011

Fy F-N för FK!!

Jag ville inte ens bli sjukskriven över sommaren men blev övertalad av läkare/terapeut samt arbetscoachen. De försäkrade mig om att jag inte skulle få problem med försäkringskassan för nu hade jag en gedigen journal samt experter bakom beslutet som skulle göra det svårt för FK att säg nej till ersättning.

Jag var fortfarande inte övertygad men när min arbetscoach sa att han skulle ordna ett personligt möte med min handläggare på FK så sa jag ok.

Har tidigare bloggat om hur positivt överraskad jag var över mötet med FK, hur trevlig handläggaren var och att det inte skulle vara några problem att få ersättning över sommaren.

I förrgår (dagen innan midsommarafton) ringer min handläggare och berättar att jag blivit nekad ersättning! Jag förstod först inte vad hon sa, hur kunde detta ske? Tydligen hade hon gett mig felaktig information och nu kunde inte FK godkänna mitt ärende.

Låt oss gå tillbaka till mötet vi hade, flera gånger gav jag uttryck för min oro att bli utan ersättning för sommaren eftersom jag blivit det året innan och skulder från den sommaren betalar jag fortfarande av. Jag kunde inte låta det hända igen. Planen för min del var att plugga över sommaren och detta berättade jag för handläggaren, jag ville veta hur jag skulle göra med mina sommarkurser som jag kommit in på. Jag fick veta att jag skulle tacka nej till kurserna och inte söka CSN för perioden, därför gjorde jag inte det.

Nu säger FK att eftersom jag inte har ett avtalat arbete för sommaren och därmed ingen förlorad inkomst att få ersättning för så får jag ingen utbetalning! Skulle jag studerat så skulle jag också sökt CSN för då hade jag fått ersättning från CSN!

Så jag frågade min handläggare: "Jag hade alltså fått min ersättning om jag INTE gjort som du sa till mig?" FK: "Ja, så kan man ju se det, men jag tar fullt ansvar för det och ber om ursäkt. Jag visste inte hur reglerna var för just detta."
Jag: "Din ursäkt betalar inte mina räkningar!"
FK: "Nej, jag är ledsen för det som hänt, men det finns inget mer jag kan göra åt det här nu"

Hur SJUKT är detta? Förra sommaren nekades jag ersättning för att mitt sjukintyg inte var bra nog för FK:s läkare och i år nekas jag ersättning för att min handläggare säger åt mig att göra just det som kommer att få mig nekad ersättning igen!! Varför räcker det inte att man är sjuk och har läkarintyg?? Varför ska det vara så J-VLA svårt att få ut den ersättning man har rätt till??

FK förstörde därmed min midsommar! Jag mådde så dåligt att jag orkade inte åka någonstans, så jag satt ensam hemma (sambon jobbade) och mådde skit...

lördag 18 juni 2011

Dax för förändring!

Stora saker är på gång och jag hoppas uppnå stora effekter med relativt små förändringar. Jag har nyligen tagit beslutet att inte gå tillbaka till skolan till hösten, istället ska jag söka jobba som undersköterska på antingen vårdcentral eller centralsjukhuset. Anledningen till detta beslut är dels för att jag vill komma ut i arbetslivet och få erfarenhet och dels för att snabbar rätta till vår ekonomi så vi kan börja bygga en stabil grund för framtiden. Som jag ser det så kan jag alltid gå tillbaka till min utbildning och ta min examen men det är nu en framtid ska byggas upp tillsammans med min sambo och då är det mer logiskt för mig att börja jobba igen.

Jag förväntar mig inte att kunna hoppa på en heltidstjänst på en gång men förhoppningen är att klara minst halvtid och sedan kunna utöka det efterhand som jag mår bättre. En del i att förbereda mig inför arbetslivet igen är att börja äta hälsosammare samt börja träna. Jag har beslutat mig för en del punkter som jag har förhoppning om att kunna genomföra. Dessa förändringar kommer på sikt att leda till att jag blir piggare, får ett mer stabilt humör, samt går ner i vikt vilket i sin tur kommer att ge mig mer energi.


Förändringar som SKA genomföras är:

  • Nikotinstopp! (har 1,5 flaska kvar av nikotinsprej. Får INTE köpa fler!)
  • Stopp för energidricka (jag förstör för mig själv genom att dricka dem)
  • Minska godis (jag återgår till lördagsgodis! Inget godis på vardagar)
  • Minska cola (detta är den svåraste punkten, ska försöka dricka vartannat glas saft)
  • Äta mer frukt och grönsaker
  • Mindre "dåliga" kolhydrater och satsa på mer fiber
  • Äta vitamintillskott - framförallt mineraler, folsyra, järn och B12
  • Gå minst 15 min på gåbandet varje dag (undantag om jag gått mycket under dagen redan)
Motivationen är stark så jag tvekar inte om att lyckas med detta! Jag räknar med att det kommer att bli svårt och stundtals väldigt jobbigt, antagligen kommer det även bli en del bakslag men det är bara att ta sig upp igen och fortsätta!

En knapp vecka har gått sedan jag försiktigt började med mina förändringar och hittills har det gått helt ok. Energidrickan är borta helt och jag har bara druckit 2 koppar cappuccino den senaste veckan. Godis är i stort sett obefintligt, några tabletter mentos har det blivit. Istället har jag ätit melon. Har ätit grönsaker till varje måltid och även gjort en del sallader till maten. Äter bulgur istället för ris och pasta, köpte fiberrikt morotsbröd att äta till frukost. Tar mina vitaminer var dag :) Har inte riktigt kommit igång med gåbandet dock, men har å andra sidan varit iväg till stranden och gått en del turer på stan samt ner till affären.

Så det har varit en ok mjukstart, nästa vecka blir jag tuffare mot mig själv och kräver lite mer :D Återkommer med uppdateringar och resultat (ska nämligen börja väga mig varje vecka också...)

Håll tummarna för mig!

söndag 5 juni 2011

Konstig dröm...

Alla som känner mig vet att jag längtar efter att få skaffa barn och jag drömmer ofta att jag är gravid men inatt drömde jag för första gången att jag faktiskt fått barn. Tvillingar närmare bestämt. Två underbart perfekta flickor som vi gett namnen Lisa och Ellen.

Det första som var konstigt med detta var hur illa förberedda vi var för våra nykomlingar, kläder vi köpt eller fått låg huller om buller i vårt hus. Vi hade ingen koll på vart byxorna var eller i vilket rum vi ställt påsen med tröjor. Så jag och sambon sprang omkring med varsin halvnaken tjej i vår famn för att leta upp kläder till dem! Ganska humoristiskt nu när jag tänker på det :) Spjälsängen vi beställt hade såklart inte heller hunnit komma så vi fick försöka ordna något provisoriskt till dem.

Katterna var inte alls förtjusta över dessa nykomlingar som tog all uppmärksamhet men de vande sig faktiskt ganska snabbt.

Själv kände jag mig som världens sämsta mamma som inte klarade av att skilja på mina båda flickor eller komma ihåg vem av dem jag ammade senast. Som tur var hade jag fått med mig en ny uppfinning från BB, små armband med datorskärmar. På skärmen stod barnets namn, när senaste amningen varit samt hur många gram hon gått upp det senaste dygnet. Mycket användbart för en nybliven och förvirrad mamma! Hur nu detta armband kunde avgöra hur mycket barnet gått upp!?

Men trots att jag var lite tafatt och grön så verkade båda våra flickor må prima och gick upp i vikt precis som de skulle :D

Sen vaknade jag... och jag har en fruktansvärd saknad efter dessa flickor som jag inte kan skaka av mig. Känner mig så sorgsen och ledsen. Jag vet ju att det bara var en dröm men det var så verkligt att min kropp och hjärta inte hunnit förstå att det faktiskt inte har hänt. Instinkten säger mig att krypa tillbaka under täcken och försöka komma tillbaka till mina döttrar medan förnuftet skrattar hånfullt tillbaka och säger "lurad!!"...

Måste försöka få tankarna på annat håll så jag kan skaka av mig denna olustiga känsla som fyller mig, känslan av att jag bara vill skrika och gråta rakt ut och sörja förlusten av mina barn. Usch så otäckt det är att drömma så verkliga saker!!

lördag 4 juni 2011

Ensam igen...

Jag VET att min älskade sambo måste sova mestadelen av dagen för att kunna jobba på natten. Ifall han INTE sover så kan han INTE jobba, vi får INTE pengar och kan INTE betala räkningarna. Trots denna vetskap så är det ofantligt jobbigt att aldrig få se honom, få prata om vardagliga saker eller lösningen på världsproblemen.

Saknar honom så mycket när han sover och ännu mer när han är iväg och jobbar... Vill ha min älskling tillbaka.