tisdag 28 december 2010

Varför blir jag inte trodd?

Jag har lärt mig att acceptera att vården ibland inte tror på det jag säger för de känner inte mig eller hur jag är som person. Att inte bli trodd av familj och vänner är däremot något jag förmodligen aldrig kommer att vänja mig vid.

Var och varannan dag så ifrågasätts jag av någon i min närhet; "är det verkligen så jobbigt?", "tror du inte att du kan i alla fall?", "Du är ju alltid sjuk!" eller den senaste "Det är svårt att veta när du är sjuk och inte bara lat". Den där sista tog verkligen priset!

Förtjänar jag inte respekt och tillit från min omgivning? Är det så j-la svårt att förstå att jag faktiskt inte ljuger utan mår så här dåligt på riktigt? Blir så uppriven, ledsen och sårad. Känns som allt jag kämpar för inte längre är värt någonting, varför kämpa med att klara saker när man lik förbannat får skit för det?

När jag säger ja till saker får jag veta i efterhand att jag bara gnäller och mår dåligt, ifall jag säger nej får jag höra att jag är lat eller "sjuk"... Hur ska jag bete mig? Ska jag strunta i att visa hur jag mår och alltid visa en falsk utsida för att slippa dessa påhopp?

Har jobbat i flera år med att våga visa hur jag mår eftersom den där falska masken var en del i att jag blev sjuk från början. Nu när jag äntligen börjar känna mig trygg i att vara öppen och ärlig så klarar folk inte av det... Hade dessa människor "bara" varit vänner hade valet varit lätt, jag vill nämligen omges av negativa personer som drar ner mig, men som det är sagt; släkt och familj är inget man själv väljer... Att man dessutom älskar dessa personer gör det inte lättare att försöka hålla avstånd. Snälla varför kan de inte bara förstå att jag gör ALLT för att försöka leva så normalt som möjligt? Att jag kämpar varje morgon för att komma upp i vettig tid trots att natten har varit ett helvete.

Jag skulle önska att jag kunde säga att jag inte ens skulle drömma om att min värsta fiende skulle få uppleva det som jag gör men ibland önskar jag att mina närmsta får leva en av mina dagar så de sedan kan förstå mig. Kanske även visa lite stöd och medkänsla.

Nu vet jag förstås att alla inte vill såra mig medvetet när de hela tiden ifrågasätter mig, för det mesta har de ingen aning om vilka samvetskval och ångestperioder som de försätter mig i. Kanske är det dags att ryta ifrån? Antingen gör jag mig ovän med hela familjen ifall jag gör det eller så kanske de för en gång skull kan öppna ögonen och se verkligheten som den är...

fredag 17 december 2010

Sambon har fått jobb!

Så skönt att veta att vi äntligen kommer att kunna dryga ut vår ansträngda ekonomi lite! Han har blivit lovad 2 helger i månaden och sen kan det eventuellt bli mer. Det låter kanske inte så mycket men på en av dessa helger kommer han att tjäna lika mycket som han får från alfa-kassan på en månad! Tjoho!

Så vad jobbar han med då? Jo han ska städa tåg under nätterna när de står stilla. Han har fått utbildning på säkerhet kring att gå på banvallen, beställt arbetskläder, skrivit anställningsavtal och har i 2 nätter nu fått gå bredvid och lära sig rutinerna. Är så glad för hans skull, efter drygt 1 år som arbetslös så behöver han komma ut i arbetslivet igen!

Imorgon kommer svärföräldrarna på besök, det händer tyvärr inte så ofta att vi träffas och med avståndet samt vår ekonomi har vi träffats ännu mer sällan. Katterna har fixat julgåvor till "farmor" och "farfar". Bara för att jag och sambon lovat att inte köpa julklappar så innebär ju inte det att "barnbarnen" inte får skämma bort sina släktingar lite vid juletid ;)

Så idag är det städning som gäller, med min värk går det lite långsamt och jag får ta det pö om pö. 1 halvtimme städ, 1 halvtimme vila osv... Tanken var ju att sambon skulle ta hand om all städ denna gång eftersom min värk varit värre än vanligt ett tag nu, men han sover ju nästan hela dagen efter att ha jobbat 10 timmar inatt. Dammsugningen tänker jag dock lämna åt honom annars är jag sängliggande imorgon och det hade ju varit trist.

Så nu ska jag ladda diskmaskinen igen och fylla på med värktabletter i magen så jag kan köra nästa städpass om en stund :)

tisdag 7 december 2010

Sleepless in my bed och rehab dag 4

Klockan slog just om till 6 och inte en sekunds sömn har mina stackars ögon fått *cry* Katterna blev dock glada när jag gick upp, de verkar tycka att det är dags för frukost vilket för dem innebär varsin tredjedel av en skiva rökt kalkonpålägg. Jodå detta pålägg köps enbart för våra små bebisars skull, gud nåde den som försöker använda detta på smörgåsen!! Tredjedel nummer två för dagen får de såklart är middagen lagas i huset av käre husse. Kan tro det blir ramaskri på kiisarna om köttet tar slut och husse eller matte har varit hemska nog och glömt att köpa hem nytt. Detta är såklart sambons påhitt, för jag skulle ju ALDRIG skämma bort bebisarna på detta vis ;)

Men men, igår var det dags för smärtrehab dag 4

Måndag 6/12 dag 4
9.45 - 10.00 - Avslappning
10.00 - 12.00 - Fysiologi
12.00 - 13.00 - Lunch
13.00 - 14.00 - Reflektion
14.00 - 15.30 - Promenad (INSTÄLLD)

Hoppsan Kerstin! Dag 4? Vad hände med dag 2 och 3?? Jo, ironiskt nog så kunde jag inte ta mig till smärtrehab dessa dagar pga av extrem smärta i ländryggen! Det är ju förbaskat att man inte kan få medelmåttig värk nu bara så man kan ta sig iväg. Men nu är det så att min kropp efter 27 år fortfarande inte lyssnar på vad JAG vill utan lever sitt eget lilla liv >.<

Så fysiologi stod det på schemat idag. Tänkte lite stilla för mig själv att detta lär ju bli drygt eftersom jag ju redan bör kunna allt som kan tänkas gå igenom på detta område, men det var faktiskt väldigt intressant trots att det inte var några nyheter. Vår kursledare/sjukgymnast är så otroligt kunnig och duktig på att föreläsa att tiden flög förbi och plötsligt så var det lunch!

Lunchen spenderade jag nergrävd i min bok "Medicinsk teknik för sjuksköterskor", skojigt värre... eller inte, men dock väldigt nödvändigt eftersom jag har två tentor på raken på lördag förmiddag och båda dessa kräver enorm koncentration eftersom vi inte får ha ett enda fel för att klara dem. Dessa krav på 100% rätt är ju såklart väldigt logiska men oj vad stressande det är när man har tid på sig och det är tidigt en lördagmorgon...

Efter lunchen var det reflektionsdags på hemuppgiften som delats ut på fredagen. Jag fick den på morgonen när jag kom så hade ju inte hunnit förbereda mig så mycket men kunde hänga på rätt bra ändå i diskussionen. Måndagar ska avslutas med en promenad i parken enligt schema men all snö som hunnit ramla ner över staden gjorde att denna blev inställd. Tydligen är det inte prio att skrapa innerstaden eller parken ordentligt så att även vi med svårigheter att gå ska kunna ta oss fram *grrr*

Onsdag är det dags igen för rehab och jag tänker inte missa en dag till om jag så ska kräla mig dit! Är ju så skoj fast jobbigt men ändå nyttigt, alltihop blandat i en salig röra :)

Nu ska jag virka julgranar!

tisdag 30 november 2010

Smärtrehab dag 1

Måndag 29/11
9.30 - 12.00 Introduktion


Klockan sju ringde väckarklockan på mobilen. Har varit nervös och orolig inför denna dagen och jag blev glatt överraskad när sambon stod där med en frukostbricka till mig när jag vaknade. Jag har världens bästa sambo! Han hade stannat uppe hela natten för att fixa detta åt mig så jag fick en underbar start på dagen. Han hade på känn att det skulle bli jobbigt för mig att komma upp och iväg. Men med nystekta fattiga riddare, kaffe och energidricka så kunde jag ju inte gärna dra täcket över huvudet och somna om :D Hur skulle jag klara mig utan honom?


Dagen på adaptus började kl 9.30, eftersom jag är kaffeälskare så dök jag direkt på kaffeautomaten och försåg mig med en cappuccino och satte mig sedan för att hinna plugga lite innan vi började.

Av kursens totalt 10 deltagare var vi 7 som kommit, vi antog att de andra kanske inte kunnat komma pga vädret eftersom de bodde lite avsides. Får se om de kommer imorgon! Först presenterades de som vi kommer att få träffa under kursens gång; läkare, coach, arbetsterapeut samt sjukgymnast. Därefter fick vi presentera oss själva, det var en mycket blandad grupp med olika bakgrunder. Förutom mig själv fanns ytterligare en som också har fibromyalgi och jag märkte snabbt att vi har mycket gemensamt, i stort sett allt som hon berättade om sin sjukdom och de bekymmer hon har kunde jag relatera till. Kändes både skönt och lite deppigt att få höra att man inte är ensam. Skador till följd av trafikolyckor var vanligast i gruppen och det var väldigt sorgligt att höra deras historier.

Överlag kändes det bra att jag fått komma igång med kursen men det var jobbigt att öppna upp inför främmande människor, jag hoppas det känns bättre efterhand som vi lär känna varandra.

Efter presentationerna var det fikapaus och "dags att sträcka på benen". Tydligen brukar de försöka ha en 10 minuters paus efter varje halvtimme av föreläsning då de flesta med kronisk värk har svårt att sitta still längre stunder. Även om det känns skönt att veta att alla där har värk precis som jag så är det jobbigt att det hela tiden blir påminnelser om att vi är där för att vi har ont. För varje paus så blev jag mer och mer påmind om hur jobbigt det är att sitta stilla och jag kände tidigt att jag bara ville hem och lägga mig igen. I skolan får man sitta still i timmar vare sig man vill eller ej och då märker man inte av smärtan på samma sätt, man "glömmer" liksom bort den tills dess att man får rast och man märker hur stel man blivit.

Förutom kaffe fick vi frukostbullar och kakor (undrar om detta är ett stående moment?) innan vi gick in för sista halvtimmen. Vi gick då igenom schemat för kursen och vad kursen kommer att innehålla. Förutom schemalagda kursdagar 3 dagar i veckan de första 4 veckorna så kommer vi få hemuppgifter samt individuella möten med de olika yrkesgrupperna. Varje dag börjar med 15 minuters avslappning och avslutas med någon form av träning (promenad, core-träning på friskis & svettis samt basal kroppskännedom och avspänning).

Vi kommer dessutom få föreläsningar om smärtfysiologi, smärtlindring, ergonomi m.m. Ska bli intressant att se hur mycket av fysiologin som jag redan kan via min sjuksköterskeutbildning :) I vilket fall så blir det lite repetition för mig och det skadar ju aldrig!

Jag gick ifrån kursen den här dagen med blandade känslor, jag var dels psykiskt utmattad och trött, dels glad över att jag äntligen börjat jobba för en bättre hälsa men jag kände mig även ledsen och nere. Ledsen för att det ska behövas en sådan här kurs för att jag ska må bra, ledsen för att jag insett hur mycket jobb jag har framför mig för att överhuvudtaget kunna ta hand om mig själv och ledsen för att mina framtidsmål (hus & barn) känns mer avlägset nu än någonsin.

Nu har jag ett jobbigt mail att skriva till min handledare för min kandidatuppsats. Uppsatsen ska nämligen vara inlämnad imorgon för att kunna vara med på mittseminariet och jag är långt ifrån redo för det. Jag måste ta en paus med skolan under tiden som jag går min rehab om jag ska orka med den. Det känns som ett STORT misslyckande men jag måste tänka långsiktigt och då är det rehabkursen som måste bli mitt fokus just nu.

Imorgon är det dags för kursdag nr 2, känner mig inte ett dugg taggad just nu men hoppas det känns bättre imorgon!

fredag 12 november 2010

Adaptus Rehab - Me liek!

Ibland duggar inläggen tätt :) Inte illa med 2 inlägg på en dag!

Måste berätta om mötet med sjukgymnasten idag på Adaptus Rehab. Jag var såklart ca 30 minuter för tidigt ute men det är precis som vanligt när det gäller mig. Lokalerna är ljusa och fräscha och koffeinmissbrukare som man är så älskade jag att det fanns en lyxig kaffeautomat i väntrummet, och den var GRATIS! Hur ofta händer det inom vården att man blir bjuden på något? Så jag var med andra ord väldigt nöjd och belåten redan innan mitt möte :D

Sjukgymnasten som har samma vackra namn som jag själv ;) var oerhört trevlig och lättsam att prata med. Vi gick igenom hur min vardagssituation ser ut och hur jag hanterar min värk idag. Vi pratade även om vart jag har ont och hur smärtan känns. Kändes som ett givande möte och jag fick verkligen säga det jag behövde om hur jag mår. Kursen som Adaptus Rehab erbjuder innefattar en rad olika träffar, gruppterapi, avslappning, lättare träning, läkarbesök, möte med arbetsterapeut mm. Kursen börjar intensivt med 3 dagar i veckan de första 4 veckorna och därefter blir det mer sporadiskt. Tanken är att man utifrån ett helhetsperspektiv ska lära sig hantera sin smärta och ändra sin livssituation för att må så bra som möjligt. Jag tror helhjärtat på det här konceptet.

Redan den 29 nov börjar nästa kurs och jag hade tur som hann på en plats i den gruppen. Man vill ju komma igång så fort som möjligt såklart!

Så det lär bli mer bloggande framöver efterhand som jag påbörjar kursen och hur det går med min rehab!

Dags för förändring!

Nu måste något göras för att förändra mitt mående och värk! Jag angriper från flera håll samtidigt för jag tror att det är så man måste göra när man har en så komplex sjukdom som fibromyalgi. Ifall jag gör rätt val eller går rätt väg får visa sig men någonstans måste man börja och jag tror att det viktigaste är att fortsätta kämpa och försöka hitta lösningar!

Läkemedel - Träffade en psykolog för ett par veckor sedan som träffat många fibropatienter. Vi hade en mycket givande diskussion. Precis som mig så tror inte han på att behandla fibromyalgi med enbart läkemedel men att läkemedel kan hjälpa till. Jag fick tillägg på medicinen med Lyrica. Har provat Lyrica tidigare men då har det inte gett så stora resultat, nu provar vi med kombinationen av Lyrica och Cymbalta. Han menade även att livssituationen måste granskas och förändras. Han poängterade starkt att min sambo måste ta mer ansvar för städningen så att jag ska kunna slappna av lite och kunna fokusera på studierna. Detta har min sambo tagit till sig och han blir bättre och bättre på detta. Är så stolt över honom!

Det finns även en ny studie som vi tittar på tillsammans med min husläkare där man har behandlat fibropatienter med en kombo av Trombyl och Omega 3. Detta har tydligen visat ge resultat på framförallt tröttheten och koncentrationen. Är mycket intresserad av att granska denna studie närmare och prova denna behandling.

Smärtterapi - Har fått en remiss till en smärtkurs som företaget Adaptus Rehab ger. Jag tror på deras behandlingsfilosofi och har stort hopp till att detta kan skapa stora förändringar i mitt liv och mående. Idag ska jag dit för första gången och träffa en sjukgymnast. Ska bli oerhört spännande att se hur detta går!

KRIS-centrum - Kvinnors rätt i samhället träffar kvinnor som utsatts för våld eller brott. Vill inte gå in på direkt varför jag valt att kontakta dem i nuläget men det rör sig om ett gammalt förhållande som fortfarande påverkar mig. Därför hoppas jag att deras hjälp kan hjälpa mig att gå vidare med mitt nuvarande liv och lämna det gamla bakom mig. Har träffat min handläggare en gång än så länge och vi har flera möten inbokade. Har stort förtroende för KRIS och de gör ett fantastiskt jobb!

Jag återkommer med resultat efterhand :)
Håll tummarna för mig och mitt "nya" liv!

fredag 29 oktober 2010

Är så trött på försäkringskassan...



Ligger 2 månader back med hyran för att FK vägrar ge mig ersättning för när jag var sjuk i somras. Utan de pengarna är det omöjligt för mig att komma ifatt med räkningarna! Soc vägrar hjälpa för att jag studerar och får studiemedel, min sambo är arbetslös sen december förra året... hur f*n vill dom att man ska överleva?

Har fått jobba extra utöver mina studier samt sälja mina virkmönster för att vi överhuvudtaget ska få mat på bordet. Att jag dessutom har konstant värk är det ingen som tar hänsyn till!

Idag har jag överskridit min morfindos för att kunna komma ur sängen och vara uppe, ändå har jag så ont nu så tårarna rinner.

Klockan är strax 5 på morgonen och ingen sömn vill infinna sig, var sjutton är John Blund när man behöver honom. Hur jag än sitter/står/ligger så minskar inte smärtan eller så börjar det göra ont någon annanstans, min enda smärtlindring är när jag virkar och "glömmer" min värk för en stund. Känner mig lyckligt lottad som åtminstone inte har så ont i fingrar och händer att jag inte kan virka även om de är stela och lite svullna.

Varför måste det alltid kännas som om att man kämpar i uppförsbacke med motvind? Det sägs ju att det som inte dödar gör en starkare.. fy fasen vad stark jag borde va vid detta laget då. Tyvärr känner jag mig bara svag, liten och hjälplös (samt lite hög på morfin >.<)

Hur i hela friden ska jag lyckas ta mig ur denna onda cirkel? Vad måste jag göra för att blidka de högre makterna? Be en bön? Offra ett får? eller kanske lägga mig på golvet hos FK och skrika o sparka tills de släpper ifrån sig de pengar jag har rätt till?

Det kan omöjligt finnas en gud, även om vd:n för FK verkar tro att han är det så som han leker med människors liv.

Vad händer när man inte orkar kämpa längre?

lördag 18 september 2010

Värken är olidlig nu...

Klockan är snart 6 på morgon och jag har inte sovit en blund. Har ont i hela kroppen och trots att jag tog tramadol innan jag gick och la mig samt fick massaga av sambon så ville inte sömnen infinna sig. Känner mig så trött och sliten! Hur länge orkar man med att leva så här? Att värken varit tuffare än vanligt tror jag beror på 2 saker:

1, Kallare väder - säger sig självt att man spänner sig mer när man fryser och detta leder ju såklart till mer värk. Försöker dock ta på mig så mycket som möjligt för att inte frysa, men när man behöver 3 tröjor på sig inomhus för att hålla värmen hur många behöver jag då ute? Skulle behöver gå klädd som de gör på anarktis för att vara garanterat varm :)

2, Enorm stress - Stress föder smärta och just nu har jag stora stressmoment från flera olika håll.
  • Skolan är supertuff just nu! Ligger back en del sedan i våras när jag opererade knät och tillsammans med c-uppsatsen som ska skrivas känns det ibland som omöjligt att bli klar i tid. Att jag läser en extrakurs inom bildbehandling kanske ses som idioti för mina närmaste men det är faktiskt den kursen som håller modet uppe och ser till att jag är motiverad, så snarare terapi skulle jag vilja säga.
  • Ekonomin - att sambon fortfarande är arbetslös och inte får ut mer än ett par tusen i månaden gör givetvis mycket. Känns som om ansvaret på att dra in pengar ligger på mig. Kämpar på med att försöka sälja virkmönster osv för att få in lite extra i kassan.
  • Försäkringskassan vägrar ge mig ersättning för de 2 ynka månader jag var sjukskriven i somras. De anser inte att jag varit så pass sjuk så att jag inte hade kunnat jobba! Min husläkare ska ringa min handläggare på FK på måndag och försöka prata förstånd med henne, men som han sa: FK är stenhårda numera... suck!
Har fått en ny tid till psykiatrin också, kanske är det stressen och värken som gör mig mer nere än tidigare. Kanske behöver jag börja tugga antidepressivt igen?

Vissa dagar funderar jag på hur jag egentligen orkat hålla humöret uppe och kämpat på så länge som jag gjort trots alla motgångar, andra dagar undrar jag om jag kanske borde klarat mer.

Just nu känner jag bara för att rulla ihop mig i fosterställning och bara skita helt i omvärlden, men vem kan unna sig sådan lyx när man har tusen saker man måste fixa?

Usch vad deppig jag låter idag, ber om ursäkt för det.. är bara så trött! Får ta och virka lite en stund, det brukar skingra tankarna när det blir så här grå och tråkiga. Får nog bli lite fler saker till den lilla kusinen som ska komma nu i oktober, stackars bebis kommer bli kvävd av allt virkat han/hon kommer att få, haha.

Givetvis kommer här lite gamar också till sambon ;)




söndag 7 mars 2010

Men givetvis!!

(blandad gam-kompott idag!)



Varför måste varje någorlunda positiv händelse i mitt liv direkt åtföljas av något negativt?

Nu kanske ni tycker att jag är lite väl dramatisk och överdriver, men skulle jag göra något sådant? >.< Ok, det kanske har hänt någon enstaka gång O.o

Men inte denna gången! Sambon har fortfarande inte fått en krona sedan i december och vi går numera på knäna! Utan pappas hjälp med lån hade vi idag inte haft någonstans att bo eller någonting att äta för den delen. Han är verkligen guld värd som ställer upp när man behöver hjälp! I torsdags kom dock ett glädjande telefonsamtal! Jag hade sökt ett extrajobb dagen innan och nu ville man komma ner från stockholm för en anställningsintervju! Så på tisdag kl 9 hoppas jag att jag får ett jobb! Visst är det inte så roligt att jag då kommer att plugga, praktisera, jobba samt sköta mitt företag medan sambon fortfarande inte kan hitta ett jobb. Men någon måste ju städa, laga mat och slava för mig när jag kommer hem med stålarna haha!




Men särskilt länge fick jag inte vara glad för denna nyhet! Igår backade sambon nämligen på en bil som fick en rejäl buckla i sidan. Att bilen och försäkringen står på mig och vi ännu inte hunnit besikta skrothögen gör inte saker och ting bättre. Ljuspunkten i det hela är dock att vi var på väg till verkstad för att serva bilen inför besiktningen på måndag och därför bör försäkringen täcka detta även om det tekniskt sett är körförbud på bilen. Men i värsta fall får jag en fin prick i körkortet och får dessutom betala hela kostnaden för skadan... Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta!




Nu är liksom botten nådd och hur jag än försöker se möjligheter som kan hjälpa oss ur detta så ser det mörkt ut nu. Tur att vi fortfarande har varandra i alla fall, tar vi oss ur detta så lär vi klara allt som kan hända framöver!


fredag 26 februari 2010

Äntligen OP!!

Efter en del övertalande fick jag ortopeden att gå med på en artroskopi! Som jag har väntat på detta. Först ville han skicka tillbaka mig till sjukgymnast igen (!!!) men jag stod på mig och förklarade att jag redan träffat 4 olika sjukgymnaster och inte blivit bättre efter det.

Ortopeden TROR att jag BARA har knäskålssmärtor, vilket ju är en smidig diagnos eftersom det inte finns något att göra åt det. "Du får träna med sjukgymnastik och kanske blir det något bättre, annars får du lära dig att leva med smärtorna" J***ligt lätt att säga något sådant när det inte är han själv som har ont! Jag tänker inte lära mig att leva med några smärtor när jag vet att inte allt som går att göra har blivit gjort!

Risken med artroskopi är att jag får mer ont efter OP, men å andra sidan har jag nu en skada på menisk eller brosk så kan jag bli helt återställd och smärtfri! För min del är det inget snack om saken. Jag tar risken och hoppas på att jag blir bättre istället för att ge upp och lära mig leva med det!

Inom tre månader ska det ske och har jag tur så kan det bli tidigare om någon OP blir inställd. Tiden efterår blir nog rätt tuff med träning och smärtor men jag ser ändå framemot detta och försöker se det positivt!

lördag 20 februari 2010

Så trött...

Ingen sömn i natt heller, är så fruktansvärt less på detta nu! Hur svårt ska det vara att somna? Har dessutom ätit min nya "sömnmedicin" i 3 veckor nu och får därmed inte äta den längre. Räknade lite snabbt på antal sovtimmar jag fått under veckan och konstaterade att jag sovit max 15 timmar på 6 dygn.. vilket innebär ett snitt på ca 2,5 timmar per dygn!! Hur normalt är det?

Att praktiken har börjat med gör ju inte mig piggare direkt, fast trots att jag är helt slutkörd efter en heldag på psyk (ok låter lustigt men orkar faktiskt inte bry mig >.<) så sover jag lik förbannat inte!

Men som vanligt när jag inte kan sova så blir det en del virkat, så även i natt. Blev ett gulligt litet etui att ha visitkort i, bild och mer info om det kommer på pysselbloggen så småningom!

Kunde faktiskt sova en timme idag på eftermiddagen och det behövde jag verkligen, men huvudet hänger fortfarande inte riktigt med pga all sömnbrist så hittar ni tusen stavfel i detta inlägg så har jag inte blivit dyslektiker helt plötsligt ;)

Ska hoppa i säng nu i alla fall så önska mig lycka till, även om jag inte sover så får jag trots allt lite välbehövlig vila! Natti natti

Åh förresten! Om jag inte hinner blogga här innan tisdag så håll tummarna för mig då, ska till knäspecialisten om inte han kan hjälpa mig med värken så är det nog läge att amputera :)

lördag 13 februari 2010

Sov, sov och sov

Jodå jag har sovit!

Fick tipset av min läkare att prova både circadin plus zopiklon, och oj vad jag sov! Enligt sambon var dock natten fylld av fruktansvärda mardrömmar, jag låg i fosterställning och skakade i stort sett hela natten och höll honom vaken till halv 4 tack vare att jag skrek...

Klockan tio ringde min mobil till väckning, har ett mycket svagt minne av att jag stängde av den. Sambon försökte väcka mig en stund senare men inte mycket till reaktion från min sida. Strax efter 12 stapplade jag ur sängen. Var helt borta och kunde inte gå rakt. Minns inte så mycket av det men tror att jag åt en smörgås och satt en stund vid datorn. Sambon som inte tyckte att jag såg alltför kry ut, ledde mig tillbaka till sängen och bäddade ner mig igen..

Vid tre petade han på mig och berättade att maten var klar, jag mumlade något till svar och sov vidare. Inte förrän kl 6 kom jag upp igen. Huvudet känns tungt och jag är fortfarande helt yr. Lyckades äta lite men kände mig mest törstig och trött. Har inte orkat göra någonting sen dess, kroppen värker ordentligt efter nattens påfrestningar och jag vill bara tillbaka till sängen och lägga mig ner.

Blir väl sovdags igen strax, ögonen vill knappt hålla sig öppna och kroppen vill inte röra sig..
Är ledsen över att det inte blir några gambilder idag men orkar faktiskt inte leta upp några. Får bli dubbelt så många nästa gång istället :D

Natti natti

tisdag 2 februari 2010

Ka Kaa (som sambon skulle sagt)

(Parad med Skäggsgam idag! Bearded vulture)

Oki doki, dags för lite uppdateringar. Klockan är 06.13 piiiiip, gissa vem som är vaken... jajemän du gissade rätt >.<>

Natt 1: somnade halv 4 = ca 6 timmars sömn
Natt 2: somnade halv 7 = ca 3 timmars sömn
Natt 3: somnade halv 5 = ca 5 timmars sömn
Natt 4: Hmm räkna själv.. 0 timmars sömn hittills

(minus diverse uppvaknanden och minst 1 toabesök per natt...)

Min söta vän Cattis som också äter denna medicin sa dock i söndags att hon inte sov riktigt bra förrän natt 5, så än får jag väl ge medicinen en chans.



Sömnbrist = skolbrist
Är i stort sett omöjligt att ta sig iväg till skolan med 2-4 timmars sömn i kropp o knopp, vilket det hade blivit om jag skulle upp för att hinna iväg till föreläsning. Denna vecka har jag därför tagit "sovmorgon" och sovit till 10 - halv elva! Det är verkligen tur att det är psykiatri denna kursen, känns som att jag hade ett stort försprång där ;) Så BRA att jag besökt psyk så mycket i min dar :D Visste väl att jag skulle ha nytta av det nån vacker dag hehe.

06.30 piiip


Hade kära mormor här i lördags, hon hjälpte till att diska bort det stora berg som blivit nu när jag inte orkat ta hand om det. Även om jag nu i efterhand är väldigt tacksam för denna hjälp så var det otroligt jobbigt att låta henne göra det. Kände mig så fruktansvärt misslyckad och urusel för att jag låtit det gå så långt. "varför inte ta det med en gång? går ju snabbt och lätt då!" Mormors kommentar ekar fortfarande i huvudet. Försökte förklara för henne i fredags hur jobbigt jag haft det och hur ont det har gjort, men när hon inte kunde se detta så brast det helt för mig och jag började stortjuta *skäms* Därav att mormor alltså kom hem till oss sen på lördag morgon. Tror det hann gå en kvart från det att sambon kört hem henne tills hon ringde... hon var bekymrad över det kalas vi ska ha på lördag. "Jaha?" undrar jag förvånat.

"Jo, jag märkte ju att det behövdes städas en del också när jag var hos er"
(suck)



"Så, jag kommer igen på fredag och hjälper er med det också..."
(givetvis)

Hon hade redan hunnit fundera ut en plan också såklart, jag ska damma, sambon dammsuga och sen tar mormor och rengör toaletten... ska man skratta eller gråta? Tror bestämt att jag suckar lite grann och hoppas jag inte blir knäpp helt på fredag.



Söndagen var 1000 gånger bättre! Virkdag hos Cattis, mm så underbart :) Hon lyckas alltid göra mig lugn och glad och inte ett orosmoln i sikte! Det bjöds dessutom på riktigt lyx, torkad vildsvinsfile och dovhjortsstek till middag! Med POTATIS! Både jag och sambon var helt saliga och denna middag är fortfarande det stora samtalsämne här hemma :D Hoppas vi kan få köpa lite vilt av Cattis jägarmake, hade verkligen känts riktigt lyxigt att ha en bit i frysen :P




Torsdag fyller älsklingsgubben 30 år, gamle man! Därav kalasbjudningen på lördagen. Får såklart storfrämmat då från Borås i form av svärmor och svärfar. Ska bli skoj att träffa dem igen, blir alldeles för sällan med det avståndet och vår strama ekonomi. Hoppas vi hinner få lite pengar innan helgen bara, tian i plånboken lär inte räcka långt till ett 30års-kalas. Skönt att vi bestämde oss för att bara bjuda de allra närmsta, men blir nog ändå svårt att göda de få som dyker upp med en liten guldpeng bara. Men men, det löser väl sig. CSN, FK och manpower kanske lyckas göra oss lite glada för en gångs skull? Man kan jue i alla fall inte berömma dem för deras snabbhet eller tydlighet när man ringer för att fråga vart ens pengar håller hus... Men lägga ner högvis med pengar för att jaga fuskare kan man göra! Kan ju bli galen för mindre!



06.45 piiip

Borde egentligen lägga mig igen och se om det går att sova nu.. men knät värker så jag ens har svårt att sitta still, lär jue vara svårt att somna då. Jaja, kanske ska hitta på ett nytt amigurumi-mönster istället...

söndag 17 januari 2010

Goda nyheter och dåliga...

Inte ofta numera som har får goda nyheter men min läkare har äntligen fått klartecken att skriva ut den nya medicinen Circadin till mig. Som jag skrivit innan så innehåller detta läkemedel hormonet Melatonin som normalt sett styr dygnsrytmen i kroppen. Detta skulle innebära i stort sett att kroppen får hjälp att på naturlig väg upprätthålla en normal dygnsrytm och jag därmed skulle slippa den jobbiga biverkningen man får från vanliga sömntabletter. Förhoppningsvis sover jag därför även bättre och mer rofyllt. Nackdelen med denna nya medicin är att den inte ingår i högkostnadskyddet och därmed inte går att få med rabatt eller på frikort. Medicinen kostar ca 170:- för 20 tabletter, vilket ju kanske inte är så dyrt i sig men nu är det ju inte den enda medicinen jag måste hämta ut.

(Kelsjuka gamar)

Var på apoteket för några dagar sedan och försökte hämta ut min andra medicin också, smärtstillande, ångestdämpande och den jag tar för att hålla magen i balans. Tydligen har apoteket beslutat att stänga mitt konto pga att jag hade lite svårt att betala räkningen i höstas. Ekonomin har inte varit den bästa och vissa räkningar fick därmed ta stryk. Utan konto på apoteket måste jag nu alltså betala alla mina mediciner samtidigt som jag hämtar ut dem och får inte delbetala dem som jag gjort innan. Detta innebär att jag nu måste hitta ca 900:- någonstans i madrassen för att få ut mina mediciner! Mina värktabletter är helt slut, ångestmedicinen tar slut i dagarna och jag sover fortfarande inte mer än ca 6 timmar varannan natt. Vet inte hur jag ska klara av att få tag i dessa pengar så att jag får min medicin som jag så behöver. Känns som ännu en spark i magen...

(Grågam)

Var dessutom återigen på akuten i början på veckan. Fick träffa samma ortoped som förra gången och återigen ville/kunde han inte hjälpa mig! Han påstår nu att den MR jag tog i december inte tydligt visade på någon skada i menisken och att det därmed inte finns underlag för att ens göra en titthålsoperation på mitt knä. Istället tycker han att jag ska börja träna med sjukgymnast igen (!!) och återgå till att få akupunktur. Så jag lämnade akuten med en remiss till min sjukgymnast som var den som från början sa att han nu inte kunde hjälpa mig mer och ville att jag skulle se en ortoped. Tillbaks till ruta ett igen alltså. Blir så j***a less på detta runtskickande hela tiden! Har verkligen inte råd att börja gå till sjukgymnast igen 3 ggr i veckan, var ska jag hitta alla pengar jag behöver för att få bli frisk nångång?

(lammgam)

Samtidigt rullar skolan vidare och jag kämpar som en idiot för att hinna med, så att jag fortfarande får gå kvar. Snart börjar praktiken oxå och med denna värk i knät vet jag inte hur det ska gå till att orka gå hela dagarna. Vet inte hur länge jag orkar kämpa när jag egentligen bara vill ligga ner och inte röra mig alls. Ser ingen utväg ur dessa problem som bara hopar sig och frågan är inte om utan när jag blir helt knäckt...

Vill inte va med om detta längre!

lördag 9 januari 2010

Sova, inte sova, sova, inte...


Blir snart besatt av min sömn eller snarare bristen därav. I natt sov jag inte alls! Lyckligtvis fick jag nästan tre timmars sömn mitt på dagen istället, bortsett från när mamma ringde och väckte mig och två toabesök >.< (måste ha världens minsta blåsa). Var på akuten igår kväll. Värken i knät bara förvärrades och jag pratade med sjukvårdsupplysningen för att få råd om vad jag skulle ta mig till. "Åk till närakuten" blev svaret, så då gjorde vi det. Även om förhoppningarna inte var stora att de skulle göra något vettigt.

2,5 halv timme, ett röntgenbesök, en allmänläkare, en ortoped senare... var vi på väg hem igen. Röntgen visade inget, vilket jag redan visste eftersom det är menisken det är fel på och mjukdelar syns inte på en slätröntgen. Allmänläkaren ville att jag skulle träffa ortopeden och ringde jouren. Över till andra sidan av akuten och en ny fin säng att ligga och vänta i. Ortopeden kände, drog och klämde och tyckte ju att det inte var bra att jag hade så ont... men eftersom jag väntar på remiss till ortopediska kliniken i hässleholm ansåg han att det kunde vänta tills dess. En akut op tyckte han var onödigt! Bad istället om smärtstillande då och berättade vad jag hade hemma redan som inte gjorde större nytta (tramadol, diklofenak). "Ja, starkare än tramadol ska du ju inte ta." fick jag till svar. Hans åsikt var alltså att jag redan hade adekvat smärtlindring och vi fick åka hem. Visst är det väl toppen med läkare som vet precis hur ont man har och vad man behöver ta för att lindra den smärtan? *ironisk* Det enda positiva med 2,5 halvtimme på akuten en fredag och 300:- fattigare är att han "lovade" att se till att remissen skulle behandlas så fort som möjligt, YAY! Det kan ändå ta ca 1-3 månader innan jag får en läkartid tillade han innan vi gick. Yippiie, ett par sömnlösa månader till, tänk så mycket jag kommer att hinna virka om nätterna >.<

Nu får jag väl halta ut i köket och fixa käk. Sambon är grinig på mig idag av nån anledning så han bestämde sig för att endast laga mat till sig själv. Jag blir så lycklig över att allt i mitt liv verkar gå så himla j***a smidigt just nu!

Mmm just det en sak till, fick veta igår att jag nu missat så pass mycket i skolan att jag inte kommer att få göra sluttentamen för denna kursen nu. Jag måste istället vänta och läsa om de delar jag missat samt göra omtentamen senare i vår tillsammans med de som läser termin 2 nu. Det innebär att detta hamnar mitt i sista perioden av min praktik, som sagt... jag är SÅ lycklig just nu...

onsdag 6 januari 2010

Nattisaga och massage

(fortsättning på kungsgam-serien!)

Vi kom i säng vid vettig tid igår, jag och sambon. Tyvärr var inte mitt knä alls med på att jag skulle få sova för det värkte värre än nånsin. Hur jag än låg så stack det som knivar genom mitt knä, jag terroriserade sambon lite så att han inte heller skulle sova. Kände mig så less på allting så behövde verkligen hans sällskap. Som tur är blev han inte så tjurig över att han inte fick sova han heller utan gick upp och hämtade en bok! Sen blev det högläsning hihi.




Tre kapitel ur "liftarens guide till galaxen" hann det bli innan jag sa att nu kunde vi nog försöka sova, vid det laget var jag så trött att jag trodde jag kunde somna. Men tji fick jag, knät värkte än mer och till slut fick jag nog och gick upp. Stoppade i mig mer värktabletter, denna gång något starkare än diklofenak som jag brukar ta. Blev en tramadol och 2 pamol. Sambon hade givetvis hört mig när jag släpade mig upp och kom upp han med.


Han tog mig i tassen och vi gick och la oss igen, denna gång med en gedigen massage och akupressur på lår, knä, vad och fot. Smärtan började lägga sig och det blev ännu en stunds högläsning innan jag till slut faktiskt fick lite sömn. Vet inte vad klockan var vid detta laget men skulle tro att den var runt 3 - halv 4. Vaknade strax efter nio och masade mig mödosamt upp vid tio. Har en massa skolarbete framför mig idag så även om kroppen skriker efter sömn så får det va! Två viktiga föreläsningar kvar denna vecka och om jag så ska åka bårtaxi till skolan så ska jag ta mig dit!
(så här ser en D-HLR ut)

Imorgon ska vi lära oss D-HLR, hjärt-och-lung-räddning med en halvautomatisk defribillator! Typ en enklare variant av den man kan se i läkarserier, ni vet när de skriker "clear" och sen chockar patientens hjärta med elektriska stötar. Den halvautomatiska placeras istället som elektroder vid hjärtat och chockar på så sätt igång hjärtat med el. Ska bli spännande att få utbildning på detta så ikväll blir det sömntablett innan sänggående så att jag i alla fall får en del av den sömn jag behöver!

tisdag 5 januari 2010

Hur länge orkar man?

(en uppsjö av kungsgamar idag!)

Är så less på att må dåligt nu, vill bara krypa ihop under täcket och aldrig mer gå upp. Jag kämpar som en idiot för att hänga med i skolan, vilket är tufft även om jag hade varit på topp. Börjar tappa hoppet om att jag kommer att orka med, ligger hela tiden efter och missar föreläsning efter föreläsning.


Vet inte hur jag ska ta mig ur denna onda spiral med smärtor, sömnbrist och berg med skolarbete. Känns som att jag skulle behöva sova nonstop i några veckor för att återhämta mig och samtidigt skulle jag behöva några veckors tidsstopp för att hinna komma ifatt i skolan.


Mitt knä gör bara mer och mer ont, jag sover dåligt och min energinivå är lägre än någonsin. Bara några veckor kvar innan praktiken drar igång och tempot kommer att dras upp ytterligare, vågar inte ens tänka på hur jag ska klara av det...