Värken är olidlig nu...

Klockan är snart 6 på morgon och jag har inte sovit en blund. Har ont i hela kroppen och trots att jag tog tramadol innan jag gick och la mig samt fick massaga av sambon så ville inte sömnen infinna sig. Känner mig så trött och sliten! Hur länge orkar man med att leva så här? Att värken varit tuffare än vanligt tror jag beror på 2 saker:

1, Kallare väder - säger sig självt att man spänner sig mer när man fryser och detta leder ju såklart till mer värk. Försöker dock ta på mig så mycket som möjligt för att inte frysa, men när man behöver 3 tröjor på sig inomhus för att hålla värmen hur många behöver jag då ute? Skulle behöver gå klädd som de gör på anarktis för att vara garanterat varm :)

2, Enorm stress - Stress föder smärta och just nu har jag stora stressmoment från flera olika håll.

• Skolan är supertuff just nu! Ligger back en del sedan i våras när jag opererade knät och tillsammans med c-uppsatsen som ska skrivas känns det ibland som omöjligt att bli klar i tid. Att jag läser en extrakurs inom bildbehandling kanske ses som idioti för mina närmaste men det är faktiskt den kursen som håller modet uppe och ser till att jag är motiverad, så snarare terapi skulle jag vilja säga.
• Ekonomin - att sambon fortfarande är arbetslös och inte får ut mer än ett par tusen i månaden gör givetvis mycket. Känns som om ansvaret på att dra in pengar ligger på mig. Kämpar på med att försöka sälja virkmönster osv för att få in lite extra i kassan.
• Försäkringskassan vägrar ge mig ersättning för de 2 ynka månader jag var sjukskriven i somras. De anser inte att jag varit så pass sjuk så att jag inte hade kunnat jobba! Min husläkare ska ringa min handläggare på FK på måndag och försöka prata förstånd med henne, men som han sa: FK är stenhårda numera... suck!

Har fått en ny tid till psykiatrin också, kanske är det stressen och värken som gör mig mer nere än tidigare. Kanske behöver jag börja tugga antidepressivt igen?

Vissa dagar funderar jag på hur jag egentligen orkat hålla humöret uppe och kämpat på så länge som jag gjort trots alla motgångar, andra dagar undrar jag om jag kanske borde klarat mer.

Just nu känner jag bara för att rulla ihop mig i fosterställning och bara skita helt i omvärlden, men vem kan unna sig sådan lyx när man har tusen saker man måste fixa?

Usch vad deppig jag låter idag, ber om ursäkt för det.. är bara så trött! Får ta och virka lite en stund, det brukar skingra tankarna när det blir så här grå och tråkiga. Får nog bli lite fler saker till den lilla kusinen som ska komma nu i oktober, stackars bebis kommer bli kvävd av allt virkat han/hon kommer att få, haha.

Givetvis kommer här lite gamar också till sambon ;)