fredag 16 december 2011

Städhjälp; lyx eller ett nödvändigt ont?

Alldeles för länge sen jag skrev här men det beror dels på att jag mått bättre och dels på att jag jobbar som en galning med mitt företag att jag inte prioriterar mitt mående så mycket just nu.

Idag kommer svärföräldrarna på besök och det innebär alltid en viss nervositet och ångest. Inte för att jag inte tycker om dem utan för att vi dels ses så sällan och dels så känner jag att jag måste överträffa mig själv när vi ses. Jag har en sjuk osäkerhet i att jag vill duga och vara tillräckligt bra i andras ögon, det senaste året har jag jobbat mycket på detta men det skiner ändå igenom ibland och idag är ett sådant tillfälle. Jag vill så förtvivlat gärna att svärföräldrarna ska se hur mycket jag älskar deras son och hur jag skulle kunna gå över lik för att han skulle ha det så bra som möjligt. Jag vet att det inte ligger på mig att se till att han har det bra, han är ju trots allt vuxen han med men det är min egen osäkerhet som sätter dessa griller i huvudet på mig.

Jag vill ju bara att de ska tycka att jag är tillräckligt bra för deras lille pojk och det gör de alldeles säkert men som sagt det är mina egna spöken som jag måste bearbeta!

Städhjälp var det jag ville skriva om ju (blev ett litet sidospår där), vissa verkar tro att bara för att man har städhjälp så är man antingen för lat för att orka själv eller så tror man att ens tid är för värdefull för att ödslas bort på städning. När personer i vår omgivning får veta att vi har städhjälp får man gärna kommentarer som "Oj, vad lyxigt!" eller "Ja, de rika de kan!", och även om jag vet att de inte menar detta illa så tar jag det väldigt hårt! Vi har inte städhjälp för att vi tror oss vara bättre än alla andra och vår ekonomi skulle helt klart vara mer välmående utan städhjälpen, och hade jag klarat av att ta städningen själv så hade jag aldrig anlitat en städfirma!! Det är min värk som sätter käppar i hjulet, jag tycker inte att det är värt 2-3 dagars obeskrivlig värk för att jag dammsugit dagen innan!

En annan missuppfattning som folk har, är att bara för att man har städhjälp så behöver man inte städa själv. Det är inte sant.. jag städar och plockar undan varje dag iden mån jag orkar och ändå kan behålla värknivån i en hanterbar nivå. I vår städhjälp ingår dammsugning 1 gång i veckan och dammtorkning varannan vecka, vilket hushåll på två vuxna och 3 katter klarar sig på det? Jag städar alltså mycket själv också trots att vi har städhjälp!

Jag kan fortfarande känna att det är skämmigt att berätta att vi har städhjälp även om jag lättare accepterar det nu än i början. Oftast kan jag känna att det är rätt skönt att få den hjälpen och det gör att jag kan vara en gladare och mer positiv person.

Nej, nu är det dags att återgå till disken! Kan ju inte låta det finnas disk när svärföräldrarna kommer, då kanske de tror att jag aldrig diskar ;) Humor och självdistans tror jag är medicinen för ett bättre självförtroende och självkänsla, vad tror ni?

2 kommentarer:

  1. mer gamar i inläggen är en bra början ....
    *kawkaaa*
    *flax flax flax*

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Problemet med oss som har fibromyalgi är att vi hela tiden vill visa hur duktiga vi är och vara andra till lags. Den dan man kan strunta i att dammtussarna samlas i hörnen och tvätthögen växer då har man kommit långt. Det gäller att tänka på sig själv i första hand, även om det är svårt. Den lilla städhjälpen ni har är väl bara bra.
    God Jul & Gott Nytt År!

    SvaraRadera